Vilken vecka. Det är svårt att sammanfatta alla intryck jag har fått den här veckan, men det har varit utvecklande kulturellt, språkligt, mentalt och emotionellt. Framför allt har jag fått vissa djupt rotade fördomar krossade och tvingats omvärdera vad jag tidigare tagit för sanningar. Inte minst har jag fått en enorm respekt för mina kollegor även inom områden jag tagit för givet att de inte behärskar.
För att runda av veckan – jag råkar vara arbetsbefriad imorgon – tvingade jag mig ut på en lång (för mig) löprunda följt av styrketräning. Jag har som jag tidigare nämnt en ganska oglamourös tjänst där fyskraven är så lågt ställda att det faktiskt är ett skämt. Visst, jag lär knappast marschera hundra mil med tvåhundra kilo packning, men vafan, vi är ändå en del av Försvarsmakten. Rätta in dig i ledet och håll käften, liksom. Träning och fyskrav är en del av vardagen, låt dem vara en del av missionen också. Dessutom anser jag att det är viktigt för mig att vara i form både ur en fysisk och säkerhetsmässig aspekt. Jag kanske inte kan tävla med de tuffaste killarna och tjejerna, men jag står mig ganska bra även mot unga, hungriga soldater och det är viktigt för att de ska ha respekt för mig. Ingen vill ju vara den där klena typen som bara knallar omkring på campen…
Kommentarer är stängda.