I ett strikt hierarkisk struktur som Försvarsmakten räknar man kallt med att man får den information man behöver vid rätt tillfälle. När så inte sker blir allting synnerligen förvirrat. Som idag. Jag visste att jag började antingen vid ett klockslag eller en halvtimme efter det klockslaget. Eftersom jag hyser en närmast panisk skräck för att komma för sent såg jag till att vara på plats fyrtio minuter innan utsatt tid med all utrustning enligt order. Där stod jag. Ensam. Och väntade. Väntade. Väntade. Och väntade. En kvart efter utsatt tid (eller en kvart innan den eventuella reservtiden) insåg jag att något var fel eftersom man mycket sällan är försenad i Firman. Sagt och gjort, jag gav mig in och letade efter information. Snabbt som ögat högg jag en major och bad denne vänligen ta reda på var jag skulle vara och när. Efter att han i flera minuter refererat till förra veckans schema innan det gick upp för honom att vi nu var inne i en ny vecka fick jag bekräftat att det troligtvis var den senare tidpunkten som gällde och uppställning på det ställe jag så lydigt väntat på. Lycklig i hågen gav jag mig ut och väntade resterande kvart. Och en kvart till. Därefter insåg jag att majoren inte hade riktig koll på situationen och högg således en löjtnant som kunde ge ett betydligt korrekt besked. En kvart försenad inställde jag mig till slut med all nödvändig utrustning, som nu reducerats till icke nödvändig utrustning, i ett klassrum för att få en lektion i bland annat bildförstärkare och andra skojiga prylar. Till exempel teoretiskt handgranatskastande. För den som aldrig kastat en handgranat kan jag berätta att spänningen försvinner ungefär efter första kastet. Sedan är det mest tröttsamt att vänta i en betongbunker medan alla andra ska kasta sina granater.
Men man ska inte bara klaga. Mina sju timmar enligt schemat med kvällstjänstgöring reducerades snabbt till ett tretimmars pass vilket gjorde att jag kunde gå runt på stan en sväng. Förresten, om ni ser något som heter steamer på en meny någonstans, ta inte den. Varm skummad mjölk med smaktillsats kanske låter som en bra idé och kanske smakar som en bra idé, men det går snabbt över. Efter ett par klunkar sitter du där med ljummen unken vällingliknande sockerlösning. Var faktiskt tvungen att ta bort smaken med en bacon-cheese på McDonalds…
Kommentarer är stängda.