Som jag tidigare sagt innebär en missionsutbildning att du i princip har två lediga tillfällen att göra viktiga ärenden: Fredag eftermiddag och måndag förmiddag. På dessa tider ska du pressa in läkarbesök, bankbesök, bilbesiktningar unt so weiter. Inte helt lätt alla gånger eftersom det råkar finnas en hel värld där ute som också har sina behov och tider att passa.
Idag har jag därför valt att ta några timmar ur flexbanken där jag ligger en hel del plus efter året. På så sätt ökar jag min effektiva ärendestid något plus att jag äntligen fick ta en välbehövlig sovmorgon. Tyvärr verkar det inte vara synkroniserat med resten av världen, men jag hoppas i alla fall kunna lämna in bilen för en snabb översyn. Den tänker jag förresten sälja innan jag åker. Det finns ingen mening med att ha den stående och kosta mig onödiga pengar när jag är där borta. Snart är det även dags att börja se över autogirot, låneinbetalningar, kontoöverföringar till sambon med mera. Det är så lätt att prokrastinera, att bara skjuta upp allting eftersom att ta tag i det innebär att du mentalt ställt in dig på att åka. Det har jag ju visserligen redan gjort, men det blir så satans påtagligt när man lämnar in bilen eller går till tandläkaren en sista gång.
Idag blir det förresten att bygga om stridsvästen. Fan. Den var så snygg, så bra, så precis när jag står upp, men lägger jag mig ner märker jag direkt att jag har svårt att få en bra skjutställning. Så får man jobba med den. Flytta fickor (tar skitlång tid), tillpassa (tar ganska lång tid) och testa (går jättesnabbt att känna att man tänkt fel) och så börja om igen. Fast det är så viktigt att det blir bra att det är värt varenda timme. Som sagt, jag kommer inte att ligga vid fronten, men jag behöver fortfarande veta var jag har alla grejer och framför allt behöver jag kunna komma åt dem lätt och snabbt vid eventuell (och oönskad) påskjutning. Marginalerna är små i strid och en halv sekund här och där kan vara skillnaden mellan liv och död…
Kommentarer