Det kanske kan uppfattas som om jag är en negativ person som bara tänker negativt om insatsen. Så är inte fallet. Självklart är det mycket jag reagerar på, inte minst hur det påverkar mig som person och mitt privatliv. Men så är det det här med lärandet. Ibland får jag känslan av att man lär sig mer på en mission än på flera år i den reguljära verksamheten. En väsentlig skillnad är att du inte längre kan rulla på i ditt eget spår. Så fort du kommer in förstår du vikten av att ha en helhetsbild. Du behöver inte vara expert på något annat än din egen nisch, men du måste förstå hur saker och ting hänger ihop. Om du inte gör det får du problem så fort du måste ha hjälp med något, och tro mig, det kommer du att behöva. Att jobba så gränsöverskridande som vi gör i en mission innebär också att man lär sig en massa tricks. Allt från var jag ska placera magasinen på stridsvästen till hur jag gör radbrytningar i cellerna i ett Exceldokument. Det är tamejfan lite som en skola för blivande McGyvers vissa dagar.
Jag har även ändrat min uppfattning om mina intressen. Jag har ju tidigare förklarat att jag är rätt slarvig, inte särskilt planeringsbegåvad och på det en extremt informell kille. Det kompenserar jag med att vara rätt bra på att ta människor, särskilt flexibel och på det en extremt fantasifull kille. Totalt uppgår summan av mina brister och styrkor till ”en sval snubbe” som en polare brukar uttrycka det. Det går ju emot mycket av det Försvarsmakten står för, men det funkar ändå ganska bra. Förutom att jag då och då somnar på dragningar och ständigt riskerar att provocera någon humorlös drönare. Dröm om min förvåning nu när jag för varje dag upptäcker att jag faktiskt kan tycka att det är roligt att lära mig om metoder och processer. För ett år sedan hade jag bitchslappat den som kommit fram och sagt att struktur skulle vara något jag såg fram emot. Nu sitter jag där och suger i mig information, så mycket jag bara kan. Allting sållas visserligen genom mitt ”kan jag använda det här när jag blir civil och tjäna pengar på det”-filter, men det innebär inte att jag inte tycker att det är roligt. Låt mig ändå poängtera att den här strukturtörsten endast gäller mitt yrkesliv. I mitt privatliv verkar ingen förändring ha skett, jag är precis lika slarvig som vanligt. Men yrkesmässigt börjar jag betrakta metodik och planering som minst lika viktiga verktyg som kreativitet, fantasi och lateralt tänkande. Nu återstår bara att assimilera de här bitarna utan att ge avkall på det som gör mig till en ”sval snubbe”…
Ni kanske undrar vad bilderna har med texten att göra. Ibland handlar det om symbolik. Ibland är det illustrationer av företeelser. I de flesta fall är svaret: ingenting. Jag gillar bara att iPhone-plåta.
Hittade din blogg för nån vecka sen och följer den numera. Jag gillar sättet du skriver på men framförallt det du skriver om! Jag pluggar Socialpsykologi och tycker även att det ur den vinkeln är väldigt intressant.. hobbypsykolog du vet 🙂 Men hursomhelst, om en månad hoppar jag i uniformen igen och blir anställd soldat. Dina funderingar och känslor inför att åka är troligtvis några som jag kommer att få möta i framtiden. Keep up the good work!