Ett av de stora, men kanske även angenämaste, problemen med att jobba så intensivt och nära andra människor är att man då och då känner sig otillräcklig. Jag har ju tidigare skrivit om att jag lär mig otroligt mycket. Det är sant. Men det har också en baksida. Alla mina kollegor har utöver sina specialområden en generell kompetens, en gemensam kunskapsbas, som jag saknar. Det gör att jag får kämpa hårt med delar som de andra tar för givet. För det mesta går det bra, jag får mycket förklarat för mig och ofta innan jag hunnit fråga. Men då och då känner jag mig lite som ett barn bland vuxna. ”Pappa, varför gör man så där?” ”Mamma, vad betyder det?” Det är en otroligt frustrerande känsla för mig eftersom jag alltid haft rätt lätt för mig och brukar slå mig för bröstet när det gäller min förmåga att ta till mig information och kunskap. Nu menar jag inte att jag är något jävla geni som alltid är bäst i klassen, men jag har en ganska välutvecklad förmåga att intuitivt förstå system, må vara datasystem eller sociala strukturer. Här kliver jag antingen omkring i ullstrumpor, försiktigt för att inte uppröra balansen, alternativt dundrar in som en elefant i en glasbutik och bara rör om allting. Jag försöker ha en ödmjukhet inför situationen, men ibland vill jag bara hugga tag i första bästa major och tvinga honom att förklara allt från grunden, och då menar jag allt. Ibland undrar jag hur jag ska klara av att lösa ut min uppgift när vi kommer ner. Nu är jag nog inte ensam om just de tankarna. Har man inte varit ute på mission tidigare går det inte att förstå vad som väntar en, oavsett om du är överstelöjtnant eller sergeant. Som tur är kan jag trösta mig med att jag har en viss slags spetskompetens som jag tror är ganska unik än så länge. Jag har också mycket generell livserfarenhet att falla tillbaka vilket gör att jag ändå hittar styrkan att fortsätta även i när jag mest känner för att släppa allt jag har för händer och logga ut från verksamheten. Jag måste bara tweaka till min profil så att den passar in just den här kontexten, men det ska nog också gå att lösa ut. Och det bästa är ju att jag på köpet ”smittas” av de andras kunskaper.
Nu är det i alla fall fall fredag.
Kommentarer