Overdrive…

I takt med avfärden närmar sig blir det allt svårare att skärma av det kommande halvåret. Den här helgen har nästan helt gått i missionens tecken. Efter jobbet i fredags mötte jag upp en polare som också ska med. Han är rutinerad och ett stort stöd, inte minst när det gäller småsaker som vilka solglasögon som passar bäst under hjälmen och hur skyttesoldater resonerar i olika lägen. Även lördagskvällen tillbringades med kollegor. Jag borde få nog under veckorna, och så känns det ofta, men samtidigt är det skönt att bolla mina tankar med de jag kommer att tillbringa ett halvår under extrema former med. Och självklart gillar jag dem väldigt mycket, inte bara som kollegor utan som människor.

Tyvärr blir jag som en skiva med hack i. För er yngre betyder det ungefär att slå på en låt på repeat i Spotify. Jag maler och maler och maler om samma jävla saker hela tiden. Min omgivning lyssnar stoiskt och säger ingenting, men jag märker hur de titt som tätt betyder samtalsämne mitt i någon av mina långa monologer. En tydlig men fin signal om att jag borde komma ner på jorden igen. Vågar inte ens föreställa mig hur det kommer att vara när jag är hemma på leave första gången…

Framtiden grubblar jag också på, men nu har jag i alla fall hittat vilken typ av krigföring jag vill pyssla med:

Undrar vad chefen skulle säga om jag pytsade in ett par klipptroll och ett kompani orcher i laguppställningen…