Innan ni börjar gnälla om att det börjar likna en modeblogg från helvetet vill jag bara säga att det här är en av mina hjärtefrågor. Inte kläder utan rätten att välja komfort och funktion före form. Bilden ni ser är alltså ett undantagsfall i min värld. Att bära uniform är en vanesak, men i grund och botten gillar jag att inte behöva bry mig om mitt utseende så jäkla mycket. Visst, märken ska sitta till höger, tre centimeter upp och åtta centimeter till vänster, och alltid finns det någon understimulerad högre officerare vars liv går ut på att läxa upp andra, mindre intresserade uniformsbärare, men på det stora hela tycker jag om känslan av att bara dra på mig gröna plagg. Om man som jag helt saknar förmåga att färgkoordinera blir livet så mycket enklare. Och att handla funktionsplagg tycker jag är fantastiskt roligt. Magiska merinoullstrumpor som är intelligenta nog att veta om fötterna är varma eller kalla och reglera temperaturen därefter, högteknologiska Gore-texjackor som bara släpper igenom vätska en väg, mekaniskt briljanta skor som formar sig efter foten och vars skumsulor får en kinetisk laddning när jag går för att ge mig en extra skjuts i steget. Det är som att leva i Blade Runner-världen kryddad med Ghost in the shell-detaljer. Tyvärr ser omvärlden ofta ner på oss som föredrar funktion före form. Därför måste man ibland bära andra plagg som inte är så jäkla sköna. Som kostymen. Få saker får mig att känna mig så obekväm som tillfällen då jag måste bära kostym. Ikväll är ett sådant tillfälle. Visserligen ett mycket trevligt sådant eftersom jag ska på bröllopsfest, men kostym? Nja, inte mitt plagg överhuvudtaget. Det är något med trinda magar och långt A-mått som gör att jag känner mig som Pingvinen i Batman 2. Om valet är fritt väljer jag ett par jeans och en t-shirt, förslagsvis med Call of Duty-tryck eller annat tv-spelstryck. Nu är jag mycket väl medveten om att det är ett riktigt lyxproblem, men jag tänker faktiskt unna mig att frossa i dessa fram till dess att jag behöver möta riktiga problem. Jag vill också förvarna om att det kan hända att jag lägger upp någon enstaka bild när jag köpt in de där härligt slappa plaggen som var och varannan afghan bär.
Ni får ursäkta bildkvaliteten. Jag satte precis en riktigt bra kamera i händerna på min sambo, men det är ungefär som att låta katten köra bil.
Tillägg: Hon är i och för sig bättre på att klä sig än vad jag är. 
Ha, en riktigt rolig insändare. Själv är jag polis även om jag numera är på krim. Men, jag känner i viss mån igen problemet. Ett gott råd är att undvika Dressman och grabbarna, gå i stället till en riktig skräddare eller modehus som ändrar grejorna åt dig så att kostymen sitter snyggt och fram för allt bekvämt. Ja, det kostar lite mer men det gör att du framöver kanske tar ut din sambo/fru någon gång extra eftersom du längtar till kostymen. Nåja, detta innebär visserligen ytterligare kostnader, men man lever bara en gång 😉
Jag måste säga hon bär upp sin ”uniform” bättre än dig. 😉
Känner igen ditt sätt att tänka eftersom jag själv jobbar i FM. Jag tillhör dem som tycker om kläder osv eftersom man bär uniform på dagarna och kanske också är skitig och svettig.
Mitt tips är att tänka lika dant med ”finkläderna” som med funktionskläderna. Du skulle aldrig köpa kängor på ICA och då är det ganska konstigt att så många officerare kan tänka sig köpa kostymen på Dressman och sen klagar man på kass kvalitet och passform 🙂
Sist men inte minst borde du vilja matcha din sambo…även om det är en utmaning 😉