För all smärta jag orsakar dig. Att se dig lida, se dina tårar, höra dig gråta i rummet bredvid är det värsta av allt. Det gör ont i hela mig.
Förlåt, älskling…
Publicerat i Uncategorized
En blogg om att åka bort
För all smärta jag orsakar dig. Att se dig lida, se dina tårar, höra dig gråta i rummet bredvid är det värsta av allt. Det gör ont i hela mig.
Publicerat i Uncategorized
Jag förstår henne.
Vem vill vara ansvarig för att ha hindrat en människa man älskar från att följa sina drömmar? Men vafan ska man drömma om att åka bort till krig i ett halvår för? Tandgnisslan och tårar. Förstår henne.
Blir du inte orolig för att tårarna är såna som kommer vid ett avsked? Att hon bearbetar ert förhållande? Skriver inte så för att vara elak, men när jag gråter själv blir jag orolig över om det början av ett farväl. Mer varaktigt än ett halvår.
Hoppas det reder sig för er.
För oss som är på insidan, som gör all träning och som känner all gemenskap. Vi som svettas, sliter, kämpar och presterar på gränsen. Vi som delar allt detta, som efter en dag kan sitta ner tillsammans och skratta och känna att vi delar något. Vi känner att vi är hemma, att vi gör något som är värdigt och meningsfullt och vi kommer alltid att ha någon som förstår oss och varför vi gör det vi gör.
Den som inte är på insidan, den som inte förstår vad vi pratar om, den som inte förstår varför vi sliter som djur, orsakar oss själva smärta, fryser, är hungriga, lider av sömnbrist och varför vi väljer att åka till öknen och faran i ”långtbortistan”. Den personen kommer aldrig känna vår gemenskap, kommer aldrig förstå varför vi fortsätter och kommer aldrig förstå varför man så innerligt vill åka och riskera sitt liv.
Det går inte att förklara något som inte kan förklaras, utan bara upplevas, för någon som aldrig kommer eller vill förstå. Men du är inte ensam. Det är den absolut största fördelen med att göra det vi gör. Du är aldrig ensam!