Hoppa till innehåll →

63, 124, 100 000 000…

Texas brukar skryta med sitt ”Everything is big in Texas”. Dubai tar det till nya höjder. Bokstavligen. Igår besökte vi en skybar på 63:e våningen. Extremt lyxigt, extremt smakfullt, extremt humana drinkpriser (svensk klass). Tydligen extremt svårt att komma in på många gånger. Vi var där rätt tidigt så baren var nästan tom sånär som på några sällskap. Det var förmodligen därför vi blev insläppta. Ett av de mer intressanta paren ur ett antropologiskt perspektiv var en man och en kvinna som förmodligen var brittiska expats. De satt bredvid oss och drack vin så jag kunde tjuvlyssna obemärkt. Han var betydligt äldre och kämpade febrilt för att behålla kvinnans uppmärksamhet och hon var slipad nog att då och då komma med lagom intresserade frågor för att inte vara oartig. Jag har visserligen ingen aning om deras historia, men den kändes både Lost in translation och Out of sight. Det var något smutsigt, rart, skört och tragiskt över det hela, men samtidigt oändligt vackert och för en historieberättare som jag föddes en bok där och då. Tyvärr avvek vi ganska tidigt för ett annat skybarbesök så jag fick aldrig veta om han fick sin dam, men å andra sidan betyder det att historien kan sluta precis som jag vill…

Jag befinner mig i kontrasternas land. Den rika arabiska överklassen är verkligen i minoritet här, runt en tiondel, medan resten är gästarbetare. Och klasskillnaderna är enorma vilket märks inte minst vid ett besök på Atlantis, längst ut på den konstgjorda palmön. Här kostar allting skjortan och det är en salig blandning av kommersiell smaklöshet och stil som inte kan köpas för pengar. Det är svårt för mig som svensk med tydliga arbetarklassvärderingar att riktigt uppskatta skrytet om att det femton minuter långa invigningsfyrverkeriet kostade hundra miljoner kronor när människor lider. Varje gång vi åker taxi, och det är en hel del, ser vi hur de pakistanska, indiska, lankesiska byggjobbarna köar vid vägen innan de stuvas in i trånga bussar för att skjutsas hem för några få timmars sömn innan nästa arbetspass drar igång. Hittills har jag inte åkt taxi med en enda arab. Det är som i Norge, eller Sverige med i vissa fall, man tar inte vilka jobb som helst utan det får andra sköta. Medan gästarbetarna med drömmande blickar tittar ut genom rutorna på sina smutsiga bussar går de arabiska kvinnorna på Manolo Blahniks under sina abayor, och bär smycken som skulle kunna finansiera en centralamerikansk revolution. Jag blir förvirrad, men samtidigt fascinerad över den oheliga blandningen av traditioner, religion, pengar och västerländska influenser. En muslimsk kvinna lade sig ner och bad på en gräsmatta i vattenlandet Aquaventure samtidigt som det en meter längre bort stod en rysk kvinna i bikini och plyschbyxor. Jag ville så gärna ta en bild, men samtidigt har jag för mycket respekt för deras sätt att leva för att hala fram kameran. Kanske även för mycket rädsla för att hamna i klammeri med den lokala rättvisan. Den där typen av paradoxala situationer ser man hela tiden här. Skulle jag kunna leva här? Kanske ett tag. Ett bra jobb, en riktigt bra lön – varför inte? Klimatet är trivsamt, vattnet är klart och varmt och stället är liberalt nog för att jag ska kunna vara jag. Under ett år eller så tror jag nog att jag skulle härda ut, sedan skulle längtan efter Sverige vara alltför stor. För den frihet vi har i Sverige, som vi tar så mycket för given, den finns inte här. Möjligtvis om du har pengar, men annars är det bäst att följa ordningsföreskrifterna som är många och långa. Kontrasten blir ännu större när jag tänker på att jag ena stunden ligger i en solstol på ett av världens mest spektakulära byggen och nästa kommer att befinna mig i en tjugofotscontainer som jag delar med en annan person. Den rike har blivit gästarbetare i ett nafs…

På tal om bilder ville jag göra en time lapse över Dubai by night. Tyvärr går inte fönstret att öppna tillräckligt mycket på grund av hotellets konstruktion, så nu går jag och grämer mig över det. Förhoppningsvis får jag ta med mig stativet upp i Burj Khalifa imorgon kväll. Från 124 våningen borde man rimligtvis kunna få hyfsade bilder…

Publicerat i Uncategorized

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *