”Usch vilken ruggig morgon. Jag tror jag tar och somnar om” kanske du tänkte när du vaknade denna mulna lördagsmorgon. Det tänkte jag också, men jag var tvungen att åka in till jobbet där jag sedan tillbringade drygt tolv timmar utomhus. Och då hade jag ändå det rätt bra jämfört med knektarna jag åker med. Jag tror fan inte jag har mer respekt för någon annan yrkeskategori än soldaterna. De får dyka ner i leran och slänga på slirskydd (kedjor) på däcken, äta frystorkad äcklig mat i dagar, stirra ut i tomma intet och mest av allt vänta. Och det för en i ärlighetens namn ganska låg lön. Jag tar av mig hatten och bugar och bockar för dessa grabbar och tjejer. Kanske kommer bekvämlighet med åren, men jag är tveksam om jag hade varit sugen att göra den här resan som tjugotvååring och på de villkoren. Men det gör de, och inte får de särskilt mycket uppskattning på hemmaplan för sin uppoffring. Nåväl, jag är full av beundran och så lättimponerad är jag inte.
Något av det trevligaste med dagen var att det gav mig tid att lära känna vissa delar av styrkan lite bättre. Vi hade riktigt roligt och jag känner att det finns hopp om framtiden. Att som trettioplussare sitta på en sten och spana på ett fält på betald arbetstid medan man pratar om livet är lite absurt. Men ibland hamnar vi i sådana situationer och då får jag passa på att njuta. Det kunde varit värre. Nu ska jag faktiskt lägga mig, det är en ny dag (arbetsdag) imorgon också och jag behöver min beautysleep.
Tycker nog att staten ska skämmas……jag tycker ni tjänar för jäkla dåligt….Fattar dom inte vilket bra folk dom har….det är ju bara att läsa din blogg…normala,tänkande . funderande killar….som har så mycket som helst att ge. Stå på dig Hindu Kurst…gillar dig helskarpt./ mamman