Hoppa till innehåll →

På väg…

Jag sitter i taxin, men ser ingenting för alla tårar. Det var ju inte det här jag såg framför mig när jag tackade ja till att åka. Då fanns inga tankar på saknad, bara äventyrets skarpa sötma. Hade jag vetat att det skulle vara så svårt att lämna henne hade jag aldrig sagt ja. Krig är tydligen för tuffare människor än jag…

Publicerat i Uncategorized

En kommentar

  1. Max Max

    Lägg ut några bilder på dig själv, poeten.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *