Det dåliga vädret fortsätter, men det gör inte så mycket för det finns mycket att sätta sig in i och lära sig. Och som en extra bonus är det faktiskt ganska roligt. Vi är fortfarande i överlämnandeprocessen som på militärsvengelska kallas för HOTO, Hand Over, Take Over. Utan den skulle det bli svårt att kunna göra sitt jobb. Företrädarnas erfarenhet, tankar och planer är ovärderliga för att vi ska slippa börja om från noll varje gång en ny kontingent (fint ord för en militär styrka typ) tar över. Trots det tar det säkert ett gäng veckor innan vi är helt med i matchen, insatta i situationen och tänker ”på rätt sätt”.
Jag måste erkänna att jag från början hade lite problem med levnadsstandarden här borta (med undantag från maten som faktiskt är mycket bra), men det går snabbt att vänja sig och då är vi inte ens riktigt ”hemma” än. Okej, det är ju inte som att bo på fyrstjärnigt hotell i Dubai, men det hade jag väl inte heller förväntat mig. Det blir lite tradigt att hasta runt den kilometerlånga slingan runt campen varv efter varv, men jag är inte jättesugen på att kuta runt i leran utanför murarna heller. Vi är naturligtvis inte tillåtna att göra detta, men även om vi varit det hade jag nog föredragit säkerheten på insidan.
Ett av de svåraste problemen jag har stött på sedan jag kom hit är telefonsamtalen. Fastän jag självklart vill berätta vad jag gör för min tjej kan jag inte göra det och då blir samtalen lite kryptiska, i synnerhet för hennes del när jag sitter och mumlar och svarar på annat. Allt är naturligtvis inte säkerhetsklassat, men det är onödigt att ens närma sig vissa samtalsämnen. Och för mig är det mycket intressantare att höra vad folk gör hemma än att berätta att jag ätit mat för tredje gången, fysat och jobbat…
Tack för att denna sida finns. Den ger ändå en bild av hur vardagen är. Vet att jag inte kan få uppgifter om det ni jobbar för, men jag är tacksam för att det finns något som berättar om er tillvaro.
Jag kommer att läsa allt.
Stolt/orolig Mamma
Det där med telefonsamtalen blir lättare. Du får helt enkelt förklara för din sambo att det finns mycket du inte kan prata om men att du vill höra om allt och ingenting hemifrån. När min sambo ringde var det i princip en kvarts monolog från min sida som gällde, trots att jag inte riktigt förstod tjusningen i att lyssna på vad mina dagar bestått av minut för minut. Men se till att hon får höra din röst också litegrann för det är den man längtar så intensivt efter. Att scanna av röstläget och känna att, jo han mår ganska bra. Din blogg är fantastisk! Kram