Den som sade att morgonstund skulle ha guld i mun har uppenbarligen inte varit i Afghanistan. För där är tidiga morgnar precis lika fyllda av odörer som resten av dygnet. Vi testade den här tesen eftersom K3, detta anrika, traditionstyngda förband, skulle fira årsdagen av Slaget vid Lund, ett slag som är mycket viktigt för dem. Jag hatar tidiga morgnar, men okej, är man här får man spela spelet och att gå runt campen med tända facklor och lyssna på en historielektion är väl inte det värsta jag varit med om. Jägarna var glada i alla fall och en glad jägare är en jägare som inte spöar upp dig, så för en gångs skull kunde jag släppa lite på garden.
På tal om traditioner så är Afghanistan som bekant inte Sverige. Faktum är att det är mycket långt från Sverige, inte minst när det gäller vissa seder och bruk. Alla som är här på campen kommer i varierande grad i kontakt med afghanerna. På militärspråk kallas detta för samverkan, men jag tycker att det är misstänkt likt att prata… Jag har själv skaffat mig en ny broder här nere, en mycket trevlig herre. Vi kramas, skrattar och håller handen när vi går omkring. Det är riktigt fint faktiskt. För en del är den där täta fysiska kontakten med främmande män lite skrämmande, men jag väljer att spela med. Herregud, det är ju kontakten med afghanerna som är det spännande med att vara här. Ville jag andas in fekalier och bo instängd i ett containerläger kunde jag ha blivit kriminell. Det är ju att spela spelet som är fängslande; att berömma varandras länder, beskriva hur nära vi känner oss trots att det bara är andra gången vi träffas, lova varandra öppenhet och trohet som får mig att skratta i det här landet. Det och den där bisarra humorn som utvecklas när man stänger in människor på ett område utan möjlighet till egentid.
På campen råder för övrigt en blandning av upphetsning och lättnad, kanske även liten vemod och nervositet. De lättade och som även känner vemod är självklart hemvändarna från FS21. Jag har sagt det förut, men det tål att upprepas: De har imponerat på mig och underlättat för oss alla. I synnerhet mina företrädare. Det märks att det känns konstigt för dem att inte längre ha något att göra, att inte vara med i loopen. För mig känns det nervöst, stort, spännande och roligt att testa mina vingar. Skyddsmekanismanalys: Kanske känns det extra spännande och roligt för att jag annars börjar tänka på mitt hem och då vill jag bara sätta mig på samma plan som FS21 och åka hem…
En detalj bara, vi ”firar” inte, ”hedrar minnet…” är mer rätt ord. Nu är det en ny dag–upp med garden igen.
Ja, kapten!