Än är det inte dags, men jag känner Afghanistan flåsa och nafsa mig i bakhasorna för varje steg jag tar. Det har gått så fort, varit så enkelt att komma tillbaka till livet här. En anledning kan vara att jag inte upplevt det där stora aha-ögonblicket då allting faller på plats, den där händelsen som sätter fingret på vad det hela handlar om. Det kan också vara så att en och en halv månad inte är så lång tid även om tidsdilationen där gör att det upplevs som fyra år. Eller så är det så att jag är så satans hemkär att det överskuggar allting annat i livet. Oavsett vad jag känner så närmar sig avfärden och jag kan inte påstå att jag längtar. Det är dessutom den värsta perioden som väntar: mellanperioden. Inga initiala spänningsfaktorer hägrar och inte heller ser jag ljuset i slutet av tunneln. Däremot slipper jag den där ”åh fy fan, vad kommer att hända, kommer jag att dö?”-känslan som präglade den första avfärden. Nu är jag ju rätt säker på att jag inte kommer att dö och jag vet hur livet fungerar där på gott och ont. För att motivera mig har jag köpt prylar och böcker som ska underlätta mitt liv. Med lite tur får ni också njuta av utrustningsdetaljer som förhoppningsvis ska möjliggöra bildmaterial i högre utsträckning. Begränsningen ligger dock som tidigare förklarat i att fiberoptiska kablar är lika sällsynta som okorrumperade tjänstemän i Afghanistan.
En i det stora spelet helt ovidkommande fråga, men som ändå sysselsatt mig är huruvida jag ska bryta den fjärde väggen i den här bloggen. Från början var ju tanken att det skulle vara en skildring av min inre monolog, mina tankar och mina känslor kring missionen och det har väl funkat rätt bra, men nu känner jag ibland att jag vill vända mig direkt till er läsare. Ni är intelligenta och har väl ingenting emot att jag då och då bryter illusionen och vänder mig direkt till er med frågor och uppmaningar? Känner ni att det sabbar känslan av att jag enbart bloggar för min egen skull eller är det till och med en fördel att jag riktar mig direkt till er i vissa lägen?
Kör på! Det är väl för din egen skull du vill ha svaren från oss?!
Ett råd, om än inte så lätt att följa: Tänk inte så långt fram i tid som till avresa-igen, den kommer nog ändå. Njut av nuet i stället!
Kram A
Har du en fråga till oss så kör bara, precis som A säger. Det blir på något sätt lite mer interaktivt för oss och förhoppningsvis kan du få lite svar på frågor som du grubblar på.
Kram
Hej!
Det här är en av de bättre bloggar som jag har följt.
Följ ditt hjärta, så följer vi dig.
Hälsningar
Franke
Hur fan kan du riskera din sambo? Det måste verkligen vara din första seriösa relation för annars fattar jag inte hur du tänker. Eller jo. Du tänker som en liten pojke. Fattar du inte att allt som är värt att leva för är precis framför dig?
Allt DU tycker är värt att leva för kanske står precis framför dig, så är det inte för alla. Uppfyll dina mål i livet och låt andra uppfylla sina.