Vad säger man…?

Det känns ju inte alls särskilt bra att lämna hemmet igen för den andra vändan. Inte ens efter att ha sovit på saken. Jag fruktar visserligen inte ankomsten och jag vet att jag kommer att ha det rätt trivsamt och gemytligt där borta tillsammans med alla trevliga kollegor, det är väl bara att lämna kvinnan i mitt liv för två månaders fängelsekänsla som inte riktigt känns balanserat…