Våffelfredag… igen…

Strålande sol, våfflor serverade utomhus och ingen som försökte döda mig idag heller – vad mer kan man begära? Ett liv kanske. Men bortsett från det har det varit en av dessa dagar när tanken på konflikter inte varit lika framträdande. I och för sig har jag en tanke som lätt vandrar iväg. Jag kan arbeta jävligt fokuserat, det är bara det att ibland säger någon någonting och så skenar fantasin iväg och mitt i den extremt spännande berättelsen i mitt huvud upptäcker jag att folk vill mig något. Då kan det bli jobbigt. Å andra sidan har jag rätt lätt att underhålla mig själv och dessutom anser jag att det ger mig både en analysförmåga och rätta förberedelser för vad som än sker. Jag har ju på sätt och vis redan upplevt det.

I Aftonbladet idag påstår ”tre S-debattörer” följande: ”De svenska frivilliga värvas med falska förespeglingar om vad som kan uppnås och varför insatsen behövs.” Jag håller inte riktigt med. För det första är det där med frivilligheten en fråga som diskuterats bland annat här på bloggen och även om jag i grund och botten ser mig som frivillig eftersom jag visste premisserna (dock inte detaljerna) innan så är det inte den tankebanan jag tänker följa nu. Det är istället det där med falska förespeglingar om vad som kan uppnås och varför insatsen behövs. Vadå, vi har väl internet? Jag är en bit över trettio och känner mig väl hyfsat kapabel att fatta beslut utan att blint lyssna på vad som sägs av vare sig Försvarsmakten eller S-debattörer. Min övertygelse är också att de som är yngre och uppvuxna med internet förmådde att göra sin hemläxa angående insatsen. Självklart ändras den bilden ju längre vi är här och ju mer vi ser, men åt vilket håll den bilden går varierar. Jag ska villigt erkänna, och det tycker jag att jag varit rätt öppen med, att jag har en del personliga tvivel angående de verkliga motiven för insatsen, att jag är tveksam till slutresultatet och att jag kanske inte alltid håller med om den inslagna linjen. Det är väl för fan långt från att ha blivit hitlurad under falska förespeglingar. Men framför allt tvivlar jag på att Helle Klein, Pierre Schori och Carl Tham har erfarenheten av att ha ”blivit värvade under falska förespeglingar”. Och även om den fria rätten att debattera är en av de absolut mest fantastiska sakerna med Sverige så ifrågasätter i alla fall jag med vilken rätt de talar för mig och mina kollegor. För att ytterligare sätta saken i perspektiv vill jag berätta att många har varit här både en, två och sex gånger och det borde väl rimligtvis betyda att de inte åker hit under falska förespeglingar utan tvärtom, att de har bra mycket mer kött på benen beträffande sitt yrkesval, och i förlängningen att åka hit, än de tre debattörerna. Skälen må vara allt från ädla och grundade i en tro på saken till mer pragmatiska faktorer som pengar, ledighet och karriär, men falska förespeglingar? Nej, det skulle i alla fall inte jag vilja påstå. Innan jag får ta skit av karaktären ”men jag känner en kille som var tvungen och han fick minsann en kass stridsväst och order om att åka ut och kötta…” så vill jag som vanligt poängtera att det här är min subjektiva syn och att jag bara talar för mig, men jag tror nog att fler tycker att föreställningen om att vi skulle blivit värvade under falska förespeglingar är precis lika absurd som jag…