Information junkie…

Efter regn kommer solsken och det gäller även för snön. Nu strålar den afghanska solen som ett bevis på att kärlek finns också i de smutsigaste, eländigaste platser. Eller så är det bara ett naturfenomen som vem som helst hade kunnat fatta skulle komma tillbaka. Oavsett tolkning är det något vi uppskattar efter en den mörka period som präglat insatsen. Allting känns lite lättare när solen skiner, och det har inte bara att göra med att vägarna torkar upp och blir framkomliga utan ljuset för med sig en svag arom av ökenmystik nu när näsan lärt sig filtrera bort den värsta stanken. Min adaptiva fysik kanske även tillåter lungorna att filtrera bort föroreningarna snart, för jag börjar bli orolig över att komma hem med obotliga lungskador…

Imorse var jag tvungen att sova ut ordentligt eftersom min gamla skröpliga kropp egentligen inte är gjord för den här träningsmängden, och det gjorde den klart när väckarklockan drog igång. Protesterna var så högljudda, så kraftiga att den nuvarande guvernören i skallen var tvungen att fly till en närbelägen synaps och istället tillsattes en provisorisk härskare som tillät kroppen att sova en timme till. Men det var jag värd. Så hårt som jag tränat, tänkt och planerat måste jag få ta tillfället i akt att komma i fas med mitt normala tempo. Nu ska jag också försöka komma igång med den bok jag funderar på att skriva. Konstigt nog lider jag inte av bristen på tv och tillgång till internet lika mycket nu. Jag har tillräcklig access för att kunna höra av mig hemåt, blogga och läsa en och annan nyhetsartikel, och även om jag självklart skulle föredragit ett par hundra megabit i bostadscontainern plågas jag inte lika mycket av internetabstinens som jag gjorde under den första svängen. Därmed är det ett bruk (i mina ögon, missbruk i min flickväns) som jag tänker ta upp så fort jag kommer hem igen. Om afghanerna hade bättre tillgång till internet och, utan att ironisera, en högre grad av läskunnighet hade vi gett regeringen en helt annan typ av stöd, det är jag övertygad om. Jag försöker att hänga med i konflikten i Syrien så gott det går eftersom hela regionen intresserar mig, och där hade jag nog hellre varit om det nu varit ett val jag hade kunnat göra. Det största problemet med bristande internettillgång är förutom att det inte går att skypa, svårigheten att följa med i nyhetsflödet. Normalt knarkar jag nyheter i parti och minut, men nu gör långa laddtider, förstasidesreklam, banners och hela skiten att jag hinner läsa en eller ett par artiklar per dag, och då nyhetsflödet ofta domineras av pöbelns efterblivna jakt på Melodifestivalrelaterat skvaller och ”Gå ner hundratolv kilo på åtta dagar” är det svårt att få sin dagliga fix. Det där med mejl och Facebook är inte heller ett jätteproblem eftersom jag inte får den enorma skörd av dagliga rapporteringar som jag trodde… Å andra sidan försöker jag ju hänga med i den flora av information som kommer inom insatsen och det kan vara ett hästjobb det också.

Trodde ni förresten att jag slarvat bort Alla hjärtans dag? Utan att säga för mycket kan jag säga att det har jag inte…! Älskar dig, sötnos!