Till min stora förvåning har vi sol även denna morgon. Det måste ju betyda att Afghanistan gör sig redo för den famösa hettan som plågar landet större delen av året. För mig som hanterar värme ungefär lika dåligt som en siberian husky innebär det att jag snart kommer att börja sova utomhus, någonstans i gångarna inne på campen eller eventuellt på soldäck. Fast nu går jag händelserna i förväg. Än så länge hävdar afghanerna att det är vinter och eftersom de varit här längre än jag får jag väl tro på dem.
På tal om afghaner har jag möte med några av dem idag. Det brukar alltid börja med en kramfest innan vi övergår till att tala om varandras familjer och lycka och välstånd. När det är över efter mellan femton och fyrtiofem minuter, då kan vi närma oss jobbsnacket. Låt säga att det tar en timme eller två innan det är dags att runda av med en tjugo minuters kallprat där vi återgår till att prata om familjen, den ljusa framtiden som väntar Afghanistan, hur glada vi är att vi hade det här mötet och att vi måste fortsätta ha dessa mycket trevliga sammankomster eftersom vår relation inte bara är yrkesmässig utan familjär…
Varför grubblar du över problemen i förväg? Du vet ju inte ens om det blir så varmt som du tror? Samma AC som värmer era rum nu kommer att kyla dom till våren, så varför tror du att du ska behöva sova utomhus? Lev i nuet så mår du nog bättre!
Förtänksamhet? Förberedelse? För att det ger mig något att göra? Jag mår verkligen inte dåligt, tvärtom. Men att tänka igenom vad som komma skall ger ett visst skydd mot det, enligt Dave Grossman, övlt US Army.
Haha jag tycker att det låter fantastiskt med sådana familjära situationer titt som tätt. En diskussion som hade kunnat ta 15 minuter tar istället 2 timmar. Det är väl verkligen att leva i nuet;)
Var glad för sol. I Stockholm snöar den små små spikformade snöflingor och det är ett aber att bara sticka ut näsan.