Afghanistan har återigen hamnat i hetluften. Först ut: boxningsarrangemanget eller var det var som i medierna kallats för ”Fight club”. Jag var visserligen på campen när det ska ha inträffat, men jag visste inte om någonting innan skriverierna började. Utan att försvara händelsen tycker jag ändå att det är märkligt om folk blir upprörda. Om du tar ett par hundra grabbar, de flesta mellan 20 och 30 år, placerar dem i en krigskontext efter att först ha utbildat dem för strid i ett eller flera år, och håller dem där i sex månader, då vore det ju själva fan om de inte hade ett visst behov av att avreagera sig. Jag säger inte att det är rätt, jag säger att det är naturligt. Eftersom jag själv tränar både boxning, brottning och närkamp här och anser att det förutom att vara god träning upprätthåller en viss färdighet som kan komma väl till pass är jag inte alls förtjust i den dubbelmoral det innebär att låta människor delta i strid, men inte ha förståelse för att saker, hur olyckliga de än är, händer även på campen. Att kunna slå av och på den nödvändiga aggressiviteten som krävs när det skorpar till sig är egentligen inga problem i vanliga, men efter ett par månaders tvära kast förvånar det inte mig att grabbarna ville testa sig mot varandra. Nu låter det som att jag trivialiserar händelsen, och det kanske jag gör, men det är bara ur ett svenskt perspektiv. I den kontext vi befinner oss i skulle en fight knappast hamna på löpen…
Den andra händelsen: Den högst beklagliga incidenten där amerikanska soldater skulle bränna någonting och missade att inventera vad som skulle brännas. Jag är den förste att känna med det afghanska folket, och muslimer världen över. Det finns inga ursäkter som kan göra handlingen bättre. Det finns förklaringar, men inga ursäkter. Den svenska kontingenten har jobbat hårt för att skapa ett förtroende hos våra afghanska kollegor och det vore synd att låta en isolerad, som jag har förstått det, olyckshändelse underminera de framsteg som gjorts.
Idag har jag ägnat mig åt klassiskt soldatgöra, nämligen att bränna papper (ja, jag visste exakt vad jag brände och det var enbart material som vi själva tagit fram). Det låter ju jätteenkelt i teorin: På med tändvätska, tänd eld och betrakta brasan. Icke så. Efter flera dagars ösregn var bränntunnan full av vatten och det tog sin lilla tid. Men omväxling förnöjer. Ibland producerar jag papper, ibland bränner jag dem. Livets kretslopp inom kontorets snäva ramar…
Jag tycker du har alldeles rätt i det du säger. Media kunde faktiskt ha rapporterat om något viktigt istället för att dra upp något så fjantigt som en utredning om en eventuell ”fight club”. Klart fan boxning är ett bra sätt att avreagera sig på! Visst ska det väl finnas domare, men ni tar ju hand om varandra hela dagarna, jag har svårt att tro att någon skulle bli så illa skadad att det skulle ge bestående men… Lite stryk får man ju ändå tåla om man ger sig in i en boxningsmatch.