En annan färgrymd…

Efter ett helt liv i Sverige har jag vant mig vid att saker är på ett visst sätt. Det ska vara räta vinklar, perfekta cirklar, neutrala färgskalor eller exakt matchade färger om de nu är lite starkare. Afghanistan är precis tvärtom. Trots att det mesta går i brunt, gult, grått och beige, och ofta i leriga varianter av dessa, finns det mycket som sticker ut. Villor målade i grälla gröna färger som skulle få en svensk färgsättare att skära upp handlederna av frustration. Ett palats i rosa, rött och gröna fönsterrutor med guldfärg och blått tak kan ligga mitt i den tristaste, smutsigaste platsen du kan föreställa dig. Och ett besök nere på stan idag visade prov på en mycket intressant smak beträffande hur ett konferensrum bör se ut. I Sverige är det mycket ovanligt att prominenta män och kvinnor har sina styrelsemöten i ett rosa rum med stolar där rester av förpackningsplasten sitter kvar, och ett bord i fuskträ som låter tämligen plastigt vid en audiell undersökning. Här är det inga konstigheter överhuvudtaget. Det kontrasterar dessutom pittoreskt mot de hårdföra män med automatvapen som väntar utanför…