Nu har ökenromantiken dött en gång för alla. Det har regnat rätt länge nu. Faktiskt längre än vad någon kunde anta. Men idag, efter allt regn, började det snöa så in i helvete. Den där 45-gradiga hettan och torkan som det tjatats om så mycket är för mig helt obegriplig. Med de här kvantiteterna nederbörd borde Afghanistan vara i topp på listan över världens frodigaste länder. Grundvattnet borde finnas två centimeter ner. Om det inte blir bättre kan jag inte stå bakom kommentarer om ”ökenlandet” utan det får bli ”den förbannade sörjan” istället.
Vissa uppskattar tydligen väderleken eftersom det kan gå under parollen ”jägarväder”. Därför bestod dagens obligatoriska fyspass av hinderbana utomhus. Har ni hängt med ett tag har jag beskrivit det tidigare: Upp och ner genom takluckor på fordon, genom skyddsrum, upp på murar och lite slagträning på det. Varv efter varv. Fullkomligt vedervärdigt och allt styrt av en man vars ondska i träningssammanhang får valfri afrikansk diktator att verka som en enhörningsklappande skolflicka. Men jag tog mig igenom det även om det gick långsamt. Uppenbarligen har min nya herkuliska styrka kommit med ett pris. Jag är nämligen inte längre den pantersmidiga kille jag än gång var. Så kan det vara. Bara för att bli extra stark var jag tvungen att ta ett kortpass med den tyngsta kettlebell jag någonsin tränat med. Egentligen handlade det bara om att jag ville pumpa upp mig inför leaven så att tjejen ska bli imponerad över min inte längre så trinda kropp och i samma veva överraskas av hur välansad min ansikts- och huvudbehåring är…
Kommentarer