En av mina kollegor fick följande råd av sin far: ”Stick gärna ut hakan, men då får du vara beredd att åka på en smäll” Mitt bloggande har till allra största delen givit mig allt annat än stryk, men det har hänt att käften ömmat när jag simmat ut på djupt vatten. Det brukar inte hindra mig så jag gör det igen…
Militär världen över kännetecknas av disciplin och alla som blivit uppfostrade eller uppfostrat barn, djur, kollegor eller vad det nu må vara vet att det finns olika sätt att nå fram. Moroten och piskan är en variant. Som anställd i Försvarsmakten innebär det att du underkastar dig dels olika former av lydnadsförhållanden som ibland är enkla att följa, ibland kostar på ordentligt. Du inträder också i ett regelsystem som i alla fall jag inte upplevt i det civila, där misstag bestraffas hårt. Att glömma pistolen på toaletten kan leda till, skulle jag gissa, kännbart löneavdrag och det är självklart ett stort misstag som man inte bara rycker på axlarna åt.
Problemet är när du jobbat under ganska extrema former med långa dagar, kanske dåligt med sömn och mat, och under stor press. Det är då disciplin är viktigt för att maskineriet ska fungera, fast samtidigt är det då risken att misstag begås är som störst. Trots allt är vi människor. Det finns något surrealistiskt över en kontext där jag i värsta fall kan tvingas döda människor utan påföljd men riskerar löneavdrag eller varning om jag slänger dokument på fel ställen efter att jag varit ute i leran under konstant hot i fem dagar . Jag förstår självklart att det finns regler och att vi inte bara kan hålla varandra i handen och titta på varandra med glittrande ögon; att en så banal sak som att glömma ett laddat vapen på toaletten kan få ödesdigra konsekvenser om fel person får tag på det, men ur mitt perspektiv är det ändå både intressant och något löjeväckande att se krigskontexten ställas mot den militära byråkratin. Nu hävdar jag verkligen inte att vi ska sluta med uppbyggnaden av den disciplin som möjliggör hela vårt jobb och vårt syfte, jag undrar bara om det finns alternativa sätt att fånga upp problematiken än varningar och straff… Låt mig också förtydliga att detta inte är skugga kastad över enskild chef eller juridisk rådgivare för ramarna är givna, det är bara mitt sätt att lyfta upp en dimension av det här livet som jag anser vara om inte ett systemfel så åtminstone ett systemproblem. Jag har heller inga lösningar, men om jag fick styra fritt tror jag mer på att fria än att fälla…
Kommentarer