Gårdagens attack satte nog igång tankeverksamheten hos många, däribland mig. I de kommentarer jag fick på mitt förra inlägg finns olika perspektiv och inget av dem är mer rätt, eller mer fel för den delen, än de andra. Däremot tänkte jag redovisa hur jag ser på saken:
För mig personligen är det inte ett alternativ att bryta missionen och välja att stanna hemma. Det handlar inte om eventuella konsekvenser som att få kicken eller liknande, utan bara om att jag vill tillbaka till kollegorna och avsluta det jag påbörjat. Vi startade resan tillsammans och tillsammans ska vi avsluta den. Naturligtvis finns det omständigheter som kunnat få mig att tänka annorlunda, som kriser på hemmaplan, att det inte uppfyllt de förväntningar jag haft och så vidare. Men nu är det faktiskt så att jag trivs bra. Jag tycker att jag gör någonting och oavsett om jag har en effekt i stora spelet så är jag nöjd om kollegorna tycker att jag bidrar yrkesmässigt och socialt. De anledningarna räcker alltså för mig för att jag ska åka tillbaka till ett förmodligen mer oroligt Afghanistan än det jag lämnade. Jag förstår att de omkring mig och kollegorna plågas och inte vill att vi ska åka, men som sagt, det här är något jag måste göra. Försvarsmaktens behov är en parentes i sammanhanget; det handlar om kollegorna och det vi byggt upp tillsammans. Om vi nu som genom ett trollslag omformades till en helt privat styrka utan krav på att vara där hade jag ändå åkt tillbaka för att se detta till slutet. Innan debatten glider iväg vill jag påminna om att jag tillhör dem som inte sökt FS22 utan blev tillfrågad under särskilda omständigheter och tackade ja, ett beslut jag ångrat många gånger innan jag kom iväg, men inte när allt väl började rulla på. Jag ångrar det fortfarande inte. Och jag kan leva med bristande förståelse från omgivningen eftersom jag kan sätta mig i deras situation också. Fast hur man än väljer blir beslutet själviskt i någon mån, det går inte att komma ifrån. Argument som att det är obegripligt hur vi kan välja Försvarsmakten framför familjen går inte att värja sig mot; det går inte att förklara eftersom utgångslägena och inställningarna är så långt ifrån varandra. Sedan hoppas jag förstås att resten av missionen återgår till den vanliga lunken där ingen mer ska behöva skadas eller dö och det är jag övertygad om att alla andra också hoppas…
Kommentarer