Varma nätter, skitvarma dagar…

Afghanistan är tamejfan ett av världens solsäkraste resmål. Åtminstone nu när vintern är över. Varje dag inleds med att jag masar mig upp i ett nästan becksvart rum, tar på mig min uniform av ren rutin eftersom jag omöjligen skulle kunna hitta något annars och går ut i korridoren. Där börjar eländet. Solen, som i det här skedet bara läcker in via springor i dörrkarmar och liknande, sticker i mina sömndruckna ögon och jag vet att om tio sekunder, när jag öppnat ytterdörren och kliver ut, så kommer jag att känna mig som en vampyr. Det nästan ryker om huden, så illa är det. Självklart är det en perspektivfråga. Hade jag bott på ett femstjärnigt hotell i låt säga Tunisien och knallat ner till stranden, lagt mig på en solstol i skuggan och plockat fram den femte Harry Potter-boken hade jag kanske inte klagat över värmen. Fast nu är det jobbigt. Däremot gillar jag den andra sidan av myntet: ljumma nätter. Sådana nätter är magiska förutsatt att de inträffar när du befinner dig i exempelvis en intressant stad. Ingen jacka krävs, bara ett t-shirt, ett par jeans och ett par bekväma dojor och så är världen din. Jag hade mer än gärna skiftat arbetstid nu och istället tagit natten i besittning. Fast då hade väl soldyrkarna på soldäck blivit förbannade. Jag funderar själv på att ta en timme eller två av plågsamt stekande i rent preventivt syfte. Min omgivning vet att jag inte sätter något värde i solbränna, men ska jag verka utomhus här behöver jag faktiskt få det där skyddet som brännan ändå ger. När jag tänker på det undrar jag om inte Afghanistan håller på att återta det där mytomspunna epitetet ”ökenlandet”…