I’ve got sunshine…

Det senaste dygnet har jag nog klockat minst tretton timmar sömn vilket är rekord. Jag var i stort behov av det eftersom jag bunkrat upp en redig sömnskuld de senaste dagarna. Sova är en underskattad lyx. Tyvärr har min arma kropp inte riktigt mäktat med den här ansträngningen utan slagit tillbaka med förkylningssymptom. Plus ett köttsår i sidan där spjutet gled in, eller något sådant. Därför tänker jag ta det lugnt en dag eller två, i den mån du kan säga att livet här är lugnt. Vad som ofta glöms bort är hjärnan går på högvarv även de dagar kroppen inte slits lika mycket. Först ut i min återhämtningskurva var sovmorgon. Sedan lunch. Nu väntar vård av personlig utrustning vilket innebär att sand ska borstas bort så att öknen inte behöver förlora den fjärdedel som numera finns i mina prylar. Det här landet må vara fattigt, men två saker finns i överflöd: Sand och svett. Och cannabisplantor också för den delen. För den naive, och även för mig som inte är fullt så naiv, är droger något mytomspunnet som framställs av ljusskygga individer i ett rangligt plåtskjul i en skum förort med envåningshus och höga staket. Här har jag sett roten till både heroin och hasch, och det är en nyttig upplevelse. Jag förstår att för bonden som odlar skiten så är steget till de narkomaner vi ser på Plattan helt obegriplig för han odlar ju växter och skrapar sav. Hur ska han i sin lilla bubbla se konsekvensen? Dessutom är det grödor han tjänar mer på än till exempel vete, och i kampen för sin överlevnad är valet inte ens ett val. Jag rättfärdigar inte odlandet, men jag förstår det.

I väst fokuserar vi mycket på tid och på datum. Den fredagen ska vi göra det, det datumet fyller vi år, den tiden har vi möte. Kontrasten mot många afghaners perspektiv blir därför enorm. En enkel fråga som när en person är född kan mötas med ett ”jag vet inte”. Vi kan tänka att det är helt sjukt, hur fan kan du inte veta när du är född, men vilken betydelse har åldern för en person som föds, lever och dör i samma by utan att någonsin lämna den? Andra exempel är längd och vikt. Vilken relevans har det? I vår värld handlar det om biometri, vi ska kunna definiera oss genom fysiska attribut. I Afghanistan har de valt andra attribut. Jag får ofta svara på frågan vad min far heter. Spontant kan jag tänka att min farsas förnamn har väl för i helvete inget värde när jag står där kittad till tänderna, redo för strid och diskuterar insatsrelaterade frågor, men det är så de definierar sin värld och då får jag anpassa mig. Och nu börjar jag bli så van vid frågan att jag faktiskt tänker ställa den över tiden i Sverige. ”Hej, vad heter du?”, ”Vad jobbar du med?”, ”Vad heter din farsa?” Tala om icebreaker…