På grönbete…

För varje dag som går trivs jag allt bättre i vår förläggning. Här, långt borta från stressen och vardagen på campen, har vi skapat en pseudovärld där jag inte bara har lärt känna människor jag tidigare bara nickat åt, och för den delen upptäckt är alldeles fantastiska personer, utan även fått återgå till soldatverksamhetens fundament, till exempel vakttjänst och vad jag skulle vilja kalla för grundläggande logistik. Omgivningen är också betydligt vackrare än campens höga murar. Från mitt lilla torn ser jag allt från stora fårhjordar till öknens skepp, dromedarerna, vandra förbi. Det känns ibland som om jag är i Mongoliet på en ”hitta dig själv”-resa. Och stjärnhimlen är fortfarande den mest imponerande jag någonsin sett…