För mig som bär sentimentaliteten som en järnjungfru runt hjärtat är avsked alltid smärtsamma. Sedan varierar naturligtvis smärtan. Att säga hejdå till tjejen har varit någonstans i topp på Borgskalan medan vissa av avskeden som påbörjats här är mer i den undre delen. Men likväl är de avsked. Idag sade jag farväl till en norsk kollega som jag jobbat bra ihop med. Fast varje avsked innebär också att du möter en ny person. I detta ligger en del av tjusningen med både multinationella staber och överlappande rotationer. Det är lite som ett Kinderägg, en överraskning du aldrig kunnat föreställa dig. Ibland blir du glad, ibland inser du att grisen i säcken kastades i ditt knä utan att du fick en chans att försvara dig.
Trots att de stora avskeden nu närmar sig känner jag ändå att mina sommarplaner och allt jag ska ta igen med kärleken, vänner och familj är så positivt laddade att slutsumman ändå kommer att landa på plus hur jobbigt det än blir att säga farväl till alla de jag delat det senaste året med. Och som vi alla vet: Är ni vänner på Facebook behöver man aldrig riktigt säga ”tack för kaffet”…
Kommentarer