Vet ni vad priset för framgång är? Femton kalkonsmörgåsar. Det är dagens sanning. För om djävulen bor i detaljerna består helvetet av ett fat med trötta baguetter. Idag försökte jag göra gott, men blev istället ansvarig för ett till synes obetydligt missöde, men i detta land av obegripliga twister fick det större konsekvenser än någon kunde ana. Allt på grund av några satans mackor. Egentligen borde jag bara skratta över det absurda i situationen; att mitt i krigets Afghanistan kan ett litet misstag, förvisso underblåst av en ränksmidare och pajas från ett land som borde hållas långt från alla typer av insatser där vapen ingår, bli en viktig händelse, men just nu känns det där skrattet långt borta. Istället grämer jag mig så oerhört över hur jag kunde vara så naiv att tro att ens den enklaste sak skulle kunna gå i lås. Nåväl, dagens stora slutsats är att aldrig lita på att något blir gjort om du inte gör det själv. Det är en urgammal såväl militär som civil sanning som ändå är så lätt att glömma bort till den dag du sitter i fällan igen…
Ja, somliga dagar önskar man att man aldrig gått upp ur sängen, och idag är en sådan dag då allting känns helt hopplöst. Jag ska villigt erkänna att jag inte fattar det afghanska spelet just nu. Inte det tyska spelet heller. Eller vilket jävla spel som helst. Den där charmen jag vanligtvis lyckas hitta i undertoner och subtexter lyser med sin frånvaro just nu. Varför kan inte allting vara som det verkar? Nä, fy fan, sådana här dagar känner jag att jag inte kommer att sakna insatsen ett dugg. Tvärtom, det ska bli skönt att komma hem till min vardag där saker faktiskt är vad de verkar vara, där det alltid finns en kram och något sött i skåpet att hämta och där några jäkla mackor aldrig kommer att bli en big deal…
Kommentarer