Det blir inte som man tänkt sig. Varken hemma eller här. Jag hade sett fram emot en aktivitet som inte blir av för min del. Så kan det vara i missionen, det är en del av krigets verklighet. Fast det hade precis lika gärna kunnat vara hemma också, för så dramatiskt var det nu inte som jag försöker måla upp. Och vågen ska ju balanseras. Ligger inte en sak i ena skålen får den andra övertaget, och det är inte alltid fel. Nu när singulariteten snart inträffar är det väl lika bra att fokusera på rapporter och administration. Krig bedrivs, som jag tidigare konstaterat, via e-mail, presentationer och konceptuella skisser i billiga ritprogram. Så mycket för den dramatiken för min del. På med Generation Kill ikväll igen alltså. Återigen står jag vid det där vägskälet när jag skulle kunna lägga mig i fosterställning och tjuta över allt jag inte fick uppleva, men jag väljer att gå åt andra hållet och tänka på vad jag faktiskt fått uppleva och det är inte kattskit heller. Inte om jag jämför med mitt liv för tio år sedan. Och det bästa av allt är att jag snart är hemma och får visa mina bilder och filmer för en ointresserad omgivning. Skitsamma, jag gör det ju för min skull.
Eftersom jag var så jävla förbannad på min arbetsgivare igår känner jag att det inte är mer än rätt att jag faktiskt påtalar något positivt: kollegorna. Jag har roligt med dem, det är den nakna sanningen. Efter snart tio månader tillsammans skrattar jag fortfarande mycket och länge varje dag. För varje gång jag åker på en käftsmäll av systemet finns tio gånger där jag fått ut något av mina mer erfarna kollegor. För varje pissig stund har jag haft fem roliga. Det går inte att komma ifrån att yrket drar till sig både folk och fä, och att jag trivs bland dem vilken kategori de än tillhör. Min mormor sade alltid till mig att jag inte fick säga att folk var fula. Jag hävdar fortfarande att hon har fel, det finns så många fula människor i världen, men jag förstår vad hon menar. Även hos idioterna – och tro mig, idioter finns det gått om i Försvarsmakten – hittar jag förlåtande drag. Det kanske inte alltid uppväger de negativa sidorna, men verkligheten har fått flera nyanser grått på en redan multinyanserad skala…
Kommentarer