En storm i ett vattenglas…

Som så många gånger förr visade sig att jag var alldeles för snabb att hetsa upp mig. Jag hade mycket väl kunnat mörka att jag inte hade med mig all utrustning (som ligger i tryggt förvar hemma) så hade potentiella efterräkningar varit ur vägen, men jag jobbar inte på det sättet. Finns det procedurer så ska de följas och så får du rasa mot systemet istället. Jag tror, märkligt nog, att goda saker händer goda människor och att bara för att det finns en frestande genväg ska du inte alltid ta den. Däremot tror jag inte att onda saker alltid händer onda människor. I vilket fall tycker jag att du alltid ska sträva efter att göra rätt för dig även om det kan innebära bekymmer för dig senare. Jag vill också emfasera att jag verkligen inte lastar enskild individ i, låt säga logistikkedjan vars uppgift är att upprätthålla ett i grunden skevt system utan min vrede riktar sig mot systemet i sig självt och att någon med mandat (svårt att hitta inom många myndigheter) kan sätta ner foten och säga: ”Kejsaren har för fan inga kläder.” Nåväl, vrede ska användas synnerligen sparsmakat och nu är den här historien över för min del även om jag lärt mig en läxa och tänker fortsätta kämpa för det jag tror är rätt. Utan mandat, utan tyngd, jag tänker bara inte låta mig tystas…