Överdos…

Går det att ringa hem för mycket? Vissa dagar tror jag det. Igår hade jag nämligen inte bara möjlighet utan även tid att ringa till tjejen ett par gånger. Hon var lite nere på morgonen, tiden ifrån varandra börjar ta ut sin rätt nu, och då tänkte jag att jag skulle vara så påpasslig att höra av mig flera gånger så att det skulle kännas lite mer som om jag var hemma. Det verkade vara fel strategi för hon blev inte alls så uppmuntrad som jag skulle önskat. Jag har själv ledsnat på att vara klämkäck och säga ”nej, men nu är det inte långt kvar” medan jag räknar minuterna och än så länge är det så många minuter kvar att det är ett kontraproduktivt jobb. Samtidigt har jag i alla fall ett par spännande saker att se fram emot innan jag packar det sista i utrustningsväg och säger tack och hej till Mazar-e Sharif. Visst, en uppsjö administration väntar och det är inte så att jag klappar händerna av förtjusning vid tanken på att flytta ut i tält för att välkomna nykomlingarna till barackerna, allra minst efter gårdagens skyfall, men som överstelöjtnant S brukar påpeka: ”It ain’t over till the fat lady sings” och damen har fortfarande inte fyllt sina lungor…