I stresskonen…

Tre miljoner parallella processer pågår just nu i mitt huvud. Jag har tusen saker att göra och alla bör göras samtidigt. Snart kan jag pusta ut, men först väntar ett par sömnlösa dygn innan jag fått allt arbete på banan. Om jag uppdaterar dåligt ber jag om ursäkt i förväg, det kommer att bli bättre. Medan jag dippar ner i stresskonen står andra bergfast. Okej, de erkänner också att det ska bli en fantastisk känsla att få komma hem till den långa semester som väntar oss alla, men de tar det riktigt lugnt ändå. Stabila killar. Och när jag ändå är inne på temat kan jag berätta att det krävs riktigt pannben för att släpa runt på sextio kilo i trettiofemgradig värme. Jag klarar inte det. Jägarna gör det. Visst, många av dem är nästan dubbelt så stora som jag, men det är fortfarande ett jävla mäktigt arbete att göra det. Nu när temperaturen stiger över tiden är jag så tacksam att jag snart får åka hem. Tjugofem grader, grönska och en öl eller två, kan livet bli bättre…?