Öka, öka, öka…

Ännu en dag har sprungit förbi och med den har jag tagit ytterligare ett steg närmare bakgrundsbruset. Idag valde jag för första gången att inte delta i ett av de obligatoriska dagliga mötena. Ett skäl var att visa min efterträdare att det är han som har spakarna nu. Ett annat var att det är så satans trångt med alla nya och gamla som ska trängas på liten yta. Ett tredje var att det som gjorde mötet spännande var överstelöjtnant S och hans ibland absurda, men alltid underhållande, kommentarer, och liksom alla andra håller även han på att lämna över till sin efterträdare vilket betyder en minskad talroll. På sätt och vis är det lika bra för att inte gå på mötena hjälper mig att mentalt jacka ur insatsen. Alla glada tillrop hemifrån hjälper mig också mycket. Dessa dagar i ett dvalliknande väntetillstånd är faktiskt rätt värdelösa. Okej, jag får saker gjorda, saker som jag behöver göra innan jag åker hem, men jag hade hellre panikjobbat i två dygn och fått skiten klar än att harva över tiden. Idag lade jag till exempel två timmar på att vårda min automatkarbin vilket betyder att jag för det första är rätt kass och långsam på att vårda vapen och för det andra betyder att jag gör saker jag normalt tycker är tråkigt i rent terapisyfte. Den tyngsta uppgiften för dagen var faktiskt ett fyspass i brottningsanda med en elitbrottare som instruktör. Det var tungt, varmt, svettigt och rätt skönt att dundra på. Jag har insett att jag kanske inte når tvättbrädemålet så nu satsar jag istället på att bygga överkroppen så pass stor att det inte märks att jag valt att täcka magen med ett lager fett, eller ”jägarmat i krig” som vi hardcore-soldater säger…