De kommer fort. Sandstormarna. Plötsligt blåste det upp och ett par minuter senare täcktes campen av flimrande sken när sandkornen belystes av strålkastarna. Det hade kunnat vara en häftig upplevelse om det inte gjort så förbannat ont i ögonen. Som vanligt tvingades jag fundera över hållfastheten i tältet när vinden slet i duken, och som vanligt somnade jag till slut bara för att vakna upp i ett helt och fint tält. Synd bara att det ska vara så här den sista tiden innan jag lämnar landet…
Jag känner mig rätt risig idag. Ont i halsen och sliten. Flera av kollegorna har varit lite risiga nu på slutet. Det blir så när svenska bakterier släpas hit och ditt immunförsvar precis lärt sig attackera talibanbakterierna. Fast det kan lika gärna vara något av alla dessa möten jag haft den senaste tiden som bär skulden. Och egentligen spelar det ingen roll. Jag är hellre sjuk hemma än frisk här…
Kommentarer