Normalbild eller inte…

Under hemkomstprogrammet fick vi veta att vi skulle vara observanta på allting som avviker från det normala. Att det är normalt att exempelvis sova dåligt ett tag, det är när det inte går över som det blir ett problem. Jag sover ganska dåligt just nu. Fast jag tror inte att det har att göra med insatsen. Jag är inte rädd för att somna och jag är inte rädd för mörkret. Det är bara så att jag är klarvaken när det är dags att lägga sig, spelar mobilspel en timme i sängen och sedan vaknar jag vid fyratiden när fåglarna drar igång sina smäktande serenader utanför mitt fönster. Däremot sover jag skittungt när tjejen går upp för att gå till jobbet, jag som brukar passa på att gå upp då. Är detta en reaktion på hemkomsten? Det kan vara så, men jag tror snarare att det är en reaktion på den svenska sommaren. Jag brukar bli rätt pigg och full av energi, och då kan det analytiskt begåvade dra slutsatsen att de står i ett omvänt förhållande till sömn vilket innebär att något får stryka på foten. Det kan, hur bisarrt det än låter, också vara så att sysslolösheten stressar mig. Sex månaders ”bo och leva för jobbet” kanske rotar sig djupare än vad jag vill erkänna. Nu ska jag tvätta och uträtta ärenden idag. Inte fan tror jag att det skulle vara terapeutiskt, men jag är villig att ge det en chans. Hur som helst följer jag order som alltid och noterar detta i fall det skulle visa sig att jag har fel om orsakerna…