Jag vill förresten tacka alla er som fortsätter att gå in här. Det har gått månader utan att jag loggat in, men ändå ser jag att ni inte ger upp. Mina inlägg verkar inte längre hamna på i feeden, men ni kämpar oförtrutet vidare och hittar till mina tankar ändå. Det väcker något i mig och jag undrar om jag borde ta upp tråden där jag slutade…
Inte bortglömd…
Publicerat i Uncategorized
Hej igen!
Gratulationer till dig och din hustru med en förhoppning om ett bra liv tillsammans!
Jag tänker ofta på när ni kom hem från Afghanistan till Karlsborg och jag fick träffa dig på Nymans …
Jag fortsätter mitt arbete, särskilt för flickor och kvinnor. Utbildning är en förutsättning för utveckling och jag sponsrar en flicka i Pakistan som har börjat sin läkarutbildning.
De ensamkommande flyktingbarn som finns i vår kommun är samtliga från Afghanistan. Vi har en bra kontakt med boendet.
Ja, vi arbetar på med vårt internationella engagemang!
Hälsar gör
Kerstin Lo.
Ansvarig för Kultur & Fritid
Det var roligt att höra och jag delar din uppfattning om att utbildning är det bästa sättet att komma tillrätta med situationen. På återseende, Kerstin!
Det är väl helt enkelt så att för oss som följde dig/er under den långa resan så uppstod någon form av delaktighet i ditt liv, om än på distans. Eftersom du var öppen med dina känslor så lät du oss komma dig in på livet och jag tror att många av oss är nyfikna på hur det går, men skrivandet, vardagslivet, jobbet, tankarna mm. Så, om du käner för det så kan du vara säker på att ett livstecken då och då kommer att uppskattas!
Take care,