Då var första natten avklarad. Trots att jag gick och lade mig tidigt, riktigt tidigt, känner jag mig inte särskilt utvilad idag. Resan är med sina stopp och tider inte en helt angenäm färd och det tar ett tag att komma in i gängorna. Däremot satt rutinerna som berget. Allt från hur jag riggat datorn och hårddiskarna i min säng till var jag ska vara och när. Jag är förvånad över hur snabbt och lätt det gick att komma tillbaka. Någon har tryckt igång autopiloten för mentalt ligger jag fortfarande i sängen hemma och hör tjejen stöka omkring innan jobbet. Men kroppsligt är det som om jag aldrig lämnat campen. Jag kommer nog att leta efter klorspray för att desinficera toalettringar, dörrhandtag och annat resten av mitt liv. Det var faktiskt något som jag instinktivt letade efter under hela leaven även i hemmets trygga vrå…
På Afghanistans plussida just nu är att vakna till soldis och 16 graders värme. Helt sjuka semestervibbar om det inte var för att jag inte ser någon strand, inte har en drink i handen och inga bikiniklädda kvinnor att vila ögonen på. Med bikiniklädda kvinnor refererar jag naturligtvis enbart till min blivande hustru och inga andra. Vad jag däremot kan vila ögonen på är ökenuniformer, afghanska städpatruller och krigsmaskinens mäktiga muskler. Även detta har sin charm. Förhoppningsvis kan jag komma hem med en hälsosam solbränna, uppumpad kropp, en välfylld plånbok och en otrolig glädje över att jag hade turen att födas i världens bästa land. Egentligen är det nog bara brännan och just det där med att komma hem som fattas mig just nu…
Det som fattas är bacon till frukost..
Ja vem skulle inte betala för att få sitta och titta på ökenuniformer dagarna i ända? Jag skulle inte klaga…:) Det, några paket goda kakor och lite glass och min dag kan inte bli bättre!! ;D