Möten man aldrig glömmer…

Möten i Afghanistan är inte som möten någon annanstans. De är underhållande, intressanta, annorlunda och alldeles underbara. Alla möten förutsätter inte en direkt dialog, inte alls. Vad jag kallar möten är även dessa personer som då och då vistas i min närhet, ibland under ett par veckor, ibland ett par timmar och ibland bara någon minut. Det händer att jag ångrar att jag inte pratade med en del individer, enbart för att jag är så otroligt nyfiken på vad de har att säga, vad de har varit med om och vilka de är. Som idag. Helt plötsligt stegar en man in i matsalen och får alla att titta en extra gång. Stort, mörkt skägg är inga ovanligheter. En rygg så bred att våra personterrängbilar skulle kunna använda den som provisorisk bro om behovet uppstod är inte heller anmärkningsvärt. Abnorma armar, tja, det är ju vardagsmat här. Puffiga Aladdinbrallor är väl däremot rätt uppseendeväckande. Och en tajt tisha med texten ”Butcher” på var liksom pricken över i:et. Förmodligen var han väl någon form av amerikansk före detta Captain America som flöjtar omkring här på något kontrakt, men det får jag aldrig veta. Kanske är det mina fördomar som gör sig gällande, men det spelar ingen roll. Det där var en kille jag hade velat ta ett par öl med och höra hans historier för under den fullkomligt absurda kombinationen av bodybuilder, Universal soldier och new age-tant finns förmodligen en guldskatt för en berättare som jag. Alla historier behöver nämligen inte utgå från mig utan ibland nöjer jag mig med att berätta andras historier…