Det flytande guldet…

Vad gör vi i Afghanistan? Det har jag verkligen fått en tydligare bild av de senaste dagarna. Åtminstone den praktiska bilden. Och jag kan säga att till skillnad från vad forumkrigare hävdar så är vi inte här för att leka krig. Fast vi är inte heller här för att hjälpa katter ner ur träden, klappa barnen på kinden och dansa ringdans med bönderna. Vad vi gör, vilket jag lärt mig den hårda vägen, är att vi går. Vi går jättemycket. Visst åker vi i fordonen ibland och det är fruktansvärt obekvämt eftersom designern måste haft sin bakgrund som konfortbesparare och vinstökare hos Ryan Airs innovationsavdelning, men vi går rätt mycket. Jag går inte så mycket till vardags, men grabbarna på skyttet gör det. De går på natten och svettas floder. De går på dagen och svettas omänskliga mängder. Och de bär förbannat tungt när de går. Inte konstigt att de väljer att tillbringa all ledig tid på gymmet för att ha en chans att motverka den nedbrytande effekten av illasittande utrustning. Jag brukar alltid hävda att vi har rätt bra grejer, och att soldater gnäller. Det står jag fast vid, men vissa saker suger så hårt att jag önskar att de som beslutade om materielinköp kom hit, tog på sig skiten, knallade i 35 graders värme i fyra timmar och sedan satte sig i baksätet på en Galt i två dagar. Nu har jag alltså gnällt, så nu ska jag lägga fram fakta om varför jag tycker viss materiel suger, som till exempel kroppsskyddet. Svaret hittas i form av två stora köttsår på sidorna där huden nötts bort efter långa, tunga och svettiga promenader.

En annan grej jag tycker är märklig är det där med Resorb. Det vanliga, men ack så undergörande vätskeersättningsmedlet som finns på apotek och livsmedelsbutiker runt om i hela Sverige. Av outgrundlig anledning verkar det nästintill omöjligt att få tag på numera vilket gör att svartabörshandeln av Resorb tagit oanade proportioner. Häromdagen fick jag erbjudande om att få ett Playstation 3 mot ett rör. Nja, så farligt är det inte, men faktum är att tillgången är begränsad. Det är självklart dyrt att köpa in de kvantiter som skulle gå åt, men någonstans tycker jag att vi är värda det, framför allt de som faktiskt behöver det när de är ute i fält. Kajsa Vargs envetna fans hävdar nu att det bara är att blanda socker och vatten, men det är inte samma grej. Och även om det skulle vara dyrt att köpa in är det bra mycket billigare än att ha en halv pluton uttorkad. Så var ska vi få pengarna ifrån? Ja, med tanke på den skytteltrafik av resenärer som tvunget ska besöka campen varje år borde det gå att skala bort ett par stycken och lägga pengarna på Resorb. Enkelt och bra!