I händelsernas mitt…

Precis som livet i övrigt tenderar tillvaron här i Afghanistan att framskrida enligt ketchupprincipen. Långa perioder av absolut tristess bryts av över natt till korta perioder av intensiv action. Action är alltså inte strid utan bara… tja, upplevelser antar jag. Det ställer till med vissa komplexa problem. På ett sätt blir jag lite stressad av att försöka maximera ”the Afghan experience” innan jag åker hem, fast på ett annat sätt är jag tacksam över att något händer som får tiden att gå fortare. Hur roligt jag än har haft, och jag har faktiskt haft mycket roligt även om jag är säker på att vissa av upplevelserna säkerligen inte skulle klassificeras som just roligt i en del kretsar, så börjar jag känna mig mätt på det hela. Konsekvensen av att ha ett slutdatum satt är att du får ett just ett avslut på det hela, ett avslut som kommer närmare och som ger dig något att förhålla dig till på ett sätt som inte var möjligt under den första perioden då det kändes som en hel evighet. Eftersom mycket av det jag upplevt den senaste tiden är nytt för mig är jag säker på att jag uppskattar det mer än de som har genomför den typen av verksamhet till vardags. För mig är en stjärnklar natt under den afghanska himlen en unik upplevelse, för skyttesoldaten som gjort det om och om igen kanske just den natten inte går till historien. Så är det, allt blir gammalt efter ett tag. Därför är jag tacksam över att jag fått chansen att vara med på saker långt utanför mitt ordinarie område. Jag gör mig inga illusioner om att kunna genomföra deras jobb bara för att jag varit med en eller ett par gånger (å andra sidan tror jag inte att de gör sig några illusioner om att kunna göra mitt jobb heller), men mina gränser har i alla fall flyttats fram och jag känner mig starkare och tuffare både mentalt och fysiskt, och det gäller både innanför och utanför campens murar. Egentligen undrar jag hur mycket tiden här förändrat mig genom att kontrastera mot afghanerna. Kanske har det mer handlat om att sätta mig i någon slags relation till andra enheter och funktioner inom Försvarsmakten och andra individer med andra förutsättningar i livet i stort. Återigen påminns jag om det där citatet på toaletten: ”Afghanistan förändrade mig mer än jag förändrade henne.” Även om Afghanistan, och afghanerna, påverkat mig och förändrat mig är det nog i själva verket mer åt det här hållet för min del: ”FS22 förändrade mig mer än jag förändrade henne…”