Styrkan återvänder…

Nu börjar jag faktiskt känna mig som en människa igen. Översten noterade att jag till och med log idag. Då har jag fått tillbaka krafterna. Jag tänkte faktiskt vara så fräck mot mig själv att jag testar att träna senare för att inte förtvina helt.

Överlämningen närmar sig och för att inte vara pucktvåa som jag brukar har jag redan börjat packa min skit. Vi pratar väska efter väska efter väska. Helt sinnessjukt vad jag släpat med mig grejer och då har jag nästan inga civila prylar utan allting är utlämnat av Storebror. Ett tips till efterträdarna är att följa ordern ”ta med allting. ALLTING!” till punkt och pricka. Då slipper ni de bekymmer som jag troligtvis kommer att drabbas av då jag fick för mig att jag skulle ta eget initiativ och utefter en lägesbedömning anpassa packlistan. Sensmoralen i all verksamhet inom Försvarsmakten är: Gör precis som du blir tillsagd, varken mer eller mindre. Självklart finns det undantag, chefer som faktiskt uppskattar egna tankar och att du tänker utanför boxen, men systemet är uppbyggt på ett sådant oförlåtande sätt att det faller om du försöker effektivisera organisationen från botten. Sedan kan Försvarsmakten vara förlåtande på många andra sätt; jag har mött individer som skulle fått sparken om de jobbat för ett vinstdrivande företag, men det är en annan diskussion.

I alla fall innebär all den här förberedelsen att min barack ser ut som en knarkarkvart, och mitt humör pendlar mer än vanligt. Jag kanske inte tillhör den där superorganiserade delen av mänskligheten vilket i vanliga fall täcks upp av min pendantiska tjej, men här har jag tillåtits härja fritt eftersom jag bor ihop med en människa begåvad med ett enormt tålamod. Synden straffar sig och i kaoset jag befinner mig i just nu är väl min egen personliga skärseld…