Sagan är ännu en dag närmare sitt slut och jag svävar i ett lyckorus. De senaste dagarnas upplevelser har inte bara handlat om den faktiska fältupplevelsen utan även om känslan av att vara med i en process och att se den slutföras efter allt hårt jobb som legat bakom. Den där sega känslan som präglade vistelsen för bara en vecka sedan är nu helt borta och istället har jag fått upp både glädjen och energin för att göra underverk. På så sätt känns det konstigt att åka hem; det är ju nu jag är som mest effektiv, har smort mina kanaler, byggt relationer och kan prestera på topp och så ska jag åka hem. Samtidigt lämnar jag festen när den är som roligast och åker hem med en helhetsupplevelse som är positiv, och det är värt mycket. Troligtvis beror mycket av glädjen även på att jag vet att jag snart är hemma och är exalterad över det. Och jag är så in i helvete glad för att jag idag fick drömmen om att åka Blackhawk uppfylld. Visst, så speciellt jämfört med att åka transporthelikoptern jag åkte senast var det väl inte, men att se det afghanska bergslandskapet från ovan ger ett helt annat perspektiv på öden och umbäranden. Allt gick kanske inte helt enligt planerna, fast det spelar ingen roll. Blackhawk är Blackhawk…
Jag tycker att känslan över campen har ändrats dramatiskt. Den där tröttheten som i alla fall jag kunde känna för andra människor är inte så påtaglig för under slutetappen kämpar vi inte längre mot varandra utan som ett lag, och den kollektiva lättnaden av att få lämna över och åka hem smittar. Samtidigt ligger avskeden i luften som en konsekvens av att FS22 snart kommer att spridas för vinden och det ser jag verkligen inte fram emot. Å andra sidan blir det intressant att se vad den vänskap som ibland forcerades på oss, ibland kom naturligt, kan utvecklas till när vi kommer hem. Rent krasst försvinner väl majoriteten tyvärr ut i periferin men guldkornen du vaskat fram här varar förhoppningsvis bra mycket längre än så. Och även de du inte har daglig kontakt med kommer att bli trivsamma bekantskaper du springer på då och då eftersom Försvarsmakten i grund och botten är en rätt liten verksamhet. I vilket fall ser jag fram emot lagom varma sommarkvällar i Stockholm när jag kan vandra längs minnenas allé över en mojito…
Kommentarer