Nu känner jag mig riktigt vissen. Förmodligen en kombination av anspänningen släpper och en hel del besök vilket alla vet är roten till allt ont. Nu längtar jag hem riktigt mycket också. När du är så här nära är det svårt att tänka på annat. Vi fyller inte längre någon riktig funktion här och snart är vi även borta rent formellt. Allt som återstår är vård och inlämning av materiel och viss administration. Vansinnigt tråkigt. Jag prokrastinerar så in i helvete just nu. Hur mycket jag än vill orkar jag inte ta laserpeken och krafsa bort lite sand som fastnat. Eftersom jag känner mig så seg och tung i kroppen och skallen känns det ännu motigare, men förr eller senare måste det göras eftersom tiden går. Som tur är. Snart kliver jag in genom dörren hemma till väntande flickvän och äppelpaj. Hur lockande den tanken är normalt har den nått helt nya nivåer. Det ska bli otroligt skönt att snart, snart få kasta in handduken efter den tolfte och sista ronden…
Foto: Jag.
Foto: Jag igen.
Jag kommer att sakna dina inlägg framöver. Jag har läst dem varje dag och haft lättare att hantera min oro under tiden min son har varit en bland alla i FS22. Du skriver mycket bra och jag önskar dig all lycka i framtiden.