Ridån har gått ner, lamporna är släckta, lokalen är tömd och det är dags för mig att lämna scenen och säga adjö till FS22, till er som läst och stöttat mig och till bloggen. Jag har skrivit 442 inlägg i bloggen sedan vi klev in genom Livgardets grindar i augusti förra året, men det här kan vara det svåraste. Sista kapitlet i boken om FS22 och det får bli ett lågmält sådant. För den svenske soldaten väntar inga sånger. Inga berättelser om hjältedåd längs demokratins fronter i allmänhetens finrum. Inga hymner för kamratskap eller legender om episka jägarvandringar. Allt vi har är våra minnen och de sagor vi skapade tillsammans. Under vår resa är ni många som hittat vägen in till mitt hjärta och skapat ert eget lilla bo. Vissa av er har jag tryckt tillsammans med i leriga fält under stjärnklara himlar. Andra har trofast loggat in och läst vad jag har att säga så gott som dagligen. Ytterligare några har bara funnits där med er kärlek. Och för mig är ni alla lika mycket av äventyret som Afghanistan självt.
Jag minns känslan när jag först klev ut i ett regnigt Afghanistan; hur rädd, ledsen och ensam jag kände mig, och jag minns hur jag åkte hem i sommarhettan; stark, självsäker och omgiven av goda vänner. Det kanske bara var ett halvår i tid, men det var en evighet i erfarenhet. Jag fick chansen att i lugn och ro hitta min plats i en främmande situation, jag fick uppleva platser och människor jag inte trodde fanns och jag fick vistas i närheten av stora män och kvinnor. Fast resan har inte varit lätt. För varje steg framåt kändes det som om jag tog ett tillbaka. Varje stund av lycka har sin motpol på andra sidan. Många gånger var jag nära att ge upp, men något fick mig att gå vidare, och idag och för alltid finns bara det roliga kvar.
Gjorde vi någon skillnad? Låt mig fråga er: Har det verkligen någon betydelse? Det viktigaste var att vi gjorde något. Oddsen var aldrig på vår sida, men vi kämpade av hela våra hjärtan och när allt kommer till kritan är det vad som räknas. Att aldrig ge upp. Kämpade gjorde också våra anhöriga. Inte mot samma fiende som vi utan mot en mycket värre, osynlig sådan – känslorna. När vi minns FS22 får vi inte glömma deras strider och uppoffringar.
För mig har det varit ett privilegium att få tjäna som en av insatsens inofficiella nedtecknare. Bloggen var aldrig menad att vara något mer än en mans subjektiva upplevelse av en internationell insats. på gott och ont. Ibland har det kostat på att hitta tid att skriva, ibland har en ogenomtänkt mening skadat både mig och andra, men för det mesta har det varit ett rent nöje att få skildra min vardag för er. Nu har bloggen tjänat sitt syfte och den har tjänat det väl när vi idag satte punkt för FS22, en epok i mitt liv jag aldrig kommer att glömma. Kanske vaknar bloggen till liv när jag har något viktigt att säga, men just nu får den vila i frid. I sex månader levde jag i skuggan av Hindu Kush. Det är det dags för mig att kliva ut i solen. Till er, kära vänner, bjuder jag nu farväl. Må era liv bli lika händelserika och lyckliga som mitt…
Hör av dig inför ÅT. Hoppas Lotta hälsade. Mvh J
Tack, ett stort tack!
Är med stort vemod man läser det sista inlägget… Tack för en förbannat jävla bra blogg, och ha nu ett gott liv! Tack för insatsen.
Tack! Önskar dig lycka till!
Njut av solen!
Tack för din insats, det har varit ett nöje att tjänstgöra tillsammans med dig! /ACOS G3
För en vecka sedan mötte jag dig för första gången i din blogg i sb med att mitt barnbarn åkte till Afghanistan för att efterträda dig och dina kompisar. Sedan dess läser jag dagligen några avsnitt i bloggen fr allra första början.
Jag har mina tvivel vad gäller den internationala insatsens effekt, men att läsa dina tankar och följa dina både underfundiga och kloka formuleringar bekräftar för mig att inga insatser av god vilja någonsin kan vara förgäves.
Tack din underbara unge man – du har förändrat min syn på ert arbete där nere.
En mormor
Vi ses igen.
Bra jobbat.
Vi ses!
//DACOS G9
Bra skrivet! Stycket när du bekriver att det är viljan som räknas och när beskriver det som de anhöriga kämpar med ger mig rysningar. Saknar redan / Jim / FRC / FS 22
TACK
Gick igenom biblioteket igår och råkade se Tomas Tranströmers ”Den stora gåtan”. Jag valde ut följande haikudikter att avsluta mina kommentarer med. Jag önskar dig all lycka och framgång …
”Uppför branterna
under solen – getterna
som betade eld.”
”Jag har varit där –
och på en vitkalkad vägg
samlas flugorna.”
Tack för den här tiden. Det har varit till stor hjälp för mig som anhörig. Hoppsa FS 23´s anhöriga också får en lika ”bra” bloggare 🙂 Ser fram emot din bok….
Tack för många timmar tacksam läsning. Ni har verkligen fått gåvan att skriva. Till en av mina personliga favoriter vill jag bara önska dig ett stort lycka till!
/Stefan
Snyggt jobbat!
Ta hand om damen så ses vi i Sholm (snyggt foto..)
Det har varit ett nöje att tjänstgöra med dig.
Tack för den tid som var. Det har varit ett nöje att få lära känna dig. Ta vara på dig och så ses vi snart igen, då förhoppningsvis som en gift man.
Må gott
/Övlt S och fru S hälsar också.
Tack för en bra blogg och insats.
All heder åt er….
Tack! Önskar dig all lycka i framtiden.
Tack för en mycket bra blogg – jag har följt det från början och är imponerad! Välskriven och klok. Och tack för er insats! Ni gör ett fantastiskt jobb!
Tack och vi ses på festernas fest! Ellre … vi ses innan såklart. Slutet av juli? Tack för denna blogg – så roligt att läsa om alla vedermödor, känslor upp och ner – så enormt underbart härligt mänsklig du är! KRAAAM!
Tack för en fantastisk blogg. Modigheten hos en sån ung man att våga lämna ut så många känsloyttringar har känts ända in i märgen du växte för varje inlägg läst alla 442 de flesta underfundiga Nu står du inför
ditt livs uppgift att älska och kriga på hemmaplan. avslutar här med ett par ord i all välmening
Älska varandra mest, när ni förtjänar det som minst, för då behöver ni det som bäst
Tack än en gång och lycka till hoppas på återkomst på bloggen så småningom ha en skön sommar
Tack så mycket för en mycket välskriven blogg!!!
En av de bästa som skrivits av någon Fs-mission. En härlig blandning av fakta och personliga intryck!!
Njut nu av att vara hemma med flickvännen och ta hand om varandra!!
Ett efterlängtat men nu samtidigt lite vemodigt farväl! Ska bli intressant att se vilken hemsida som tar över Skuggans förstaplats i rankingen ”mest besökta” på min mobil… Ha nu ett underbart liv och fortsätt skriva, för du berör:)
Tack för en jävligt bra energikälla genom allt detta, you rock!
Är en person som inte har rutiner i mitt liv. Gillar inte rutiner, det gör en förutsägbar.
Under senaste året har jag faktiskt däremot skaffat mig en rutin, det är att börja morgonen på jobbet med att läsa igenom dina senaste inlägg medans frukosten intas.
Kommer sakna denna rutin som jag har skaffat mig. Du har varit ett stort stöd för oss anhöriga här på hemmaplan.
Lycka till i livet
Tråkigt att det är slut, men tack för att vi fått läsa dina rapporter från insatsen. De har fyllt en stor funktion för mig som anhörig i Sverige
Tusen tack för en fantastiskt bra blogg. Har läst alla dina inlägg .Du har förändrat min syn på ert arbete där nere. Tiden min son var där (FS22) har inte känts som en oändlighet tack vare dig. Lycka till och ta hand om dig (Er).
Tack för allt och stort lycka till med vad som än väntar.
Ett stort tack från mig för att du tagit dig tid att skriva, berätta och orkat sätta färg på livet som soldat. Det har varit viktig läsning och värdefulla intryck, inte minst för många anhöriga.
Lycka till framöver och jag hoppas på någon form av återkomst.
Erik Lagersten
Informationsdirektör
Tack för att du delat med dig så öppenhjärtat.
Jag har skrattat och jag har gråtit när jag läst dina inlägg.
Lycka till med allt nu och hoppas att du och tjejen att får ett fantastiskt liv och bröllop tillsammans 🙂
Vill tacka för en väldigt bra blogg! har följt dig under hela missionen och har haft så stor glädje av bloggen! Dels har det varit roligt att följa DIN resa, tankar och känslor, men det har även varit en ”kontakt” till min pojkvän. Det har gått många dagar utan samtal och då har du funnits där och uppdaterat från afghanistan. Det har varit ovärderligt. Jag hälsar dig välkommen hem och önskar dig all välgång i framtiden! (hoppas hälsningen gick fram genom min kille på medajcermoni-middagen) MVH Sanna
Jaha nu är jag in o kikar igen….du kanske har skrivit nåt lite..Du är saknad.
Stort tack för alla snälla kommentarer. Ni ska veta att det är svårt att hålla mitt löfte till mig själv: att gå när festen är som roligast. Varje dag kommer jag på nya ämnen jag vill avhandla i bloggen och får bita mig i knogarna för att inte skriva något. Men jag måste stå fast vid beslutet för annars tröttar jag ut er, och jag vill ha något kvar att berätta i längre form…
Slutar inte läsa fast ”festen” är slut… Har abstinens… Men jag antar att de gamla inläggen får duga.