En rolig, men krävande vecka är över. Under den här tiden har jag bland annat tränat soldatfärdigheter vilket i korthet betyder att man springer, släpar, kryper och hoppar med mycket utrustning på sig. Bästa sortens träning eftersom det ger precis rätt typ av fysik för det kommande arbetet, men otroligt jobbigt, i synnerhet när solen ligger på. Jag har också lärt mig mycket om mina egna färdigheter, något som är extremt viktigt för att rätt kunna uppskatta vad man kan bidra med om skiten träffar den proverbiala fläkten. Tyvärr har jag också fått komma i kontakt med Försvarsmaktens baksida, nämligen oengagerade sura instruktörer som egentligen vill vara någon annanstans, men som är kommenderade att instruera. Som en liten tröst hade jag en av de absolut bästa dagarna på skjutbanan någonsin under ledning av en synnerligen trevlig, oortodox instruktör. Pluspoäng till denne man.
Helgen fortsatte i samma tema med kvällsbesök på en gammal arbetsplats som kulminerade i en betydligt hårdare kväll än väntat. Denna följdes upp av en kväll så hård att den förmodligen kommer att sjungas om i åtminstone två mansåldrar. Men kul hade jag. Eller vi. Egentligen handlade kvällen om förbrödning inför den kommande resan. Vi åt, drack och ventilerade våra tankar och känslor. Och sedan ägde vi Stockholm. Idag ägde vi dock mest trötthet och smärta, och som lax på löken fick jag en förkylning av värsta sorten: En mansförkylning. Ni vet, en sån där som får huvudet att lossna varje gång man nyser, näsan att rinna som tappkranen på Kvarnen när Persbrandt är i krokarna och kroppen att dansa stora nervdöden så fort man vrider på sig. Trots detta tänker jag bita ihop och bege mig till jobbet imorgon. Man är väl viking…
Kommentarer är stängda.