I en vecka har jag sagt farväl till människor jag älskar. Familjen, vännerna, min underbara lilla stora kärlek… Och nu är det gjort. Jag känner mig kraftlös, tom, trött. Huvudet värker och ögonen svider av alla tårar. Det krävs en kraftansträngning för att inte börja vandra till mitt underbara liv i tanken, för gör jag det är risken stor att jag lämnar kön till incheckningen och styr kosan hemåt. En del av mina kollegor verkar lika trötta som jag, andra är upprymda. Vissa har varit med så mycket att de inte orkar bry sig. Så tänker inte jag bli. Jag är glad att jag bryr mig, att jag känner som jag gör. Jag önskar bara att jag inte behövde det…
Publicerat i Uncategorized
Alla dessa tårar ja…
Något som man inte kan öva på och visst avskyr man det. Har själv hållt på där hemma ett par dagar och blir inte klok på det. Än mindre på att det nu känns ganska skönt i kroppen. Ser fram emot att träffa killarna igen, komma ut och börja jobba. Det här kommer att bli bra, fan vad fint det är att vara soldat.
Vi ses!
Pergite.
-Ta det lugnt, det är inte så stort som du gör det. När du landat ,så inser du att det inte är mycket värre än vara på ”Gardet i någon månad. Egentligen mycket bättre..
Nej, betydligt värre än Gardet. Men jag saknar mitt sociala liv väldigt mycket redan.
Jag tror att alla som skall iväg bryr sig om nära och kära men det visar sig nog på olika sätt allt utifrån personlighet. Vissa visar och uttrycker det som du gör medans andra bär det inom sig. Använd det här som en drivkraft, och var övertygad om att det underbara liv du lämnar för ett tag kommer att kännas än mer underbart när du kommer hem igen. Det du har framför dig, det du kommer att se och uppleva kommer att få dig att uppskatta det du har än mer än vad du gör idag. Good luck