Första svängen du gör i Afghanistan är alltid en läroprocess. Du upptäcker snabbt vad du borde tagit med dig, vad du tog med dig som du aldrig kommer att använda och vad du definitivt ska köpa under leaven. I mitt fall handlar det om allt från bomullstopsar (sjukt dyrt i Afghanistan) och små verktygssatser till solglasögon och hjälmkameror. Så nu är det dags att bränna en stor del av missionspengarna på soldatens stora nöje: kittande!
* Kittande: Den ständiga process att flytta och modifiera sin utrustning (inom tillåtna ramar) i jakt på den perfekta konfigurationen och de perfekta tillbehören. Även ett argument för inköp av onödiga prylar. Exempel: ”Jo, men visst fan behöver jag den här ascoola kombinationen av burköppnare och kastkniv med inbyggd ficklampa samt ett stridsvästfäste i lågprofiltitan med extra hög kolhalt ifall jag skulle råka hamna ensam bakom fiendens linjer. Och priset, 2 999 kronor, är ju visserligen något i överkant, men vadå, mitt liv är ju ovärderligt, eller hur?”. Paradoxalt nog önskar ingen hitta ända fram för då försvinner ett av de stora nöjena för soldaten.
Kommentarer