Då och då faller jag i fällan att tänka alldeles för mycket. Eller för lite. Eller för barnsligt enligt vissa. Oavsett vilket kan jag låta en smula negativ. Därför tänkte jag presentera ett antal faktorer som gör mig på gott humör och lyfter upp mig ur svackorna. De har ingen inbördes rangordning och varierar mellan abstrakt och konkret. Möjligtvis saknar de även relevans för läsare. Men jag kör ändå.
K3: Det har varit tyst om K3 från min sida, men när jag tänker på saken är de fan rätt tuffa. De går upp i ottan, kör ut i leran och står och glor på ingenting en hel dag utan att knota mer än måttligt. Sedan kommer de hem, tvättar utrustningen, tränar och lägger sig. Och nästa dag gör de samma sak. Och dagen efter det. Och dagen efter. Bra jobbat, grabbar.
Framtiden: Min framtid pendlar alltid mellan ljus och helt jävla bländvit. Just nu ser det mycket ljust ut.
Utrustning: Jag har lyckats få tag på allt jag ville förutom ett par solglasögon och knäskydd. Det kommer det också. Prylar gör visserligen resan lite svårare, men det gör livet mycket enklare och roligare.
Internet: Sedan jag lärde mig hur man rent hypotetiskt går tillväga för att ladda ner YouTube-klipp har mitt liv fått en ny mening.
Tjejen: Inte bara charmig, rolig, snäll och gullig utan snygg också. Ett sådant där fynd som gör att jag alltid längtar hem.
Hundar: Är riktigt sugen på att skaffa en jycke när jag kommer hem. Egentligen vill jag ha en bjässe till hund, men eftersom jag skaffat en liten tjej får jag anpassa hunden till det. Just nu lutar det åt en engelsk staff, men jag är inte främmande för en vit labrador heller. Eller en rottweiler. Eller en bullterrier. Eller en schäfer.
Mina polare: I bekantskapskretsen har jag allt från sympatiska slackers till genier med vissa idiot savant-symptom. Vad de har gemensamt är att de gör mig på gott humör och att de motiverar mig vad jag än håller på med.
Chefen hemma: Jag skulle inte kalla mig för världens mest naturliga ledare, men jag tror och hoppas att jag har en viss förmåga att leda människor i alla fall. Mitt favoritmotto när det gäller ledarskap är att man ska leda från fronten och inte begära mer av sin personal än man är beredd att göra själv, och därför respekterar jag också människor som leder på det sättet. Hemma har jag en chef som inte bara drar och peppar på jobbet utan som visat bokstavligen att han leder även i mycket tuffa situationer. En sådan människa är jag redo att följa långt, mycket långt. To hell and back om det så krävs.
Skriveriet: Att blogga kan vara dränerande och tungt, men det är ett utmärkt sätt att hålla liv i gamla yrkeskunskaper.
Vill bara säga att jag uppskattar din blogg väldigt mycket. Jag tycker det är fint när det kommer positiva inlägg om insatsen och saker som faktiskt är bra med er vistelse, det är lättare för oss här hemma när vi hör att allt inte är skräp och vantrivsel. Jag blir också glad när du talar positivt om K3:are, de jag har stött på kan ha lite neanderthal-style men har hjärtat på rätta stället, är lojala, proffsiga och fantastiska.
Keep it up!
Minns du jag skrev att du är min manliga motsvarighet? Lite då på mig när jag skriver att det är en samojed eller schäfer du skall ha. Du kommer inte att ångra det beslutet en dag…Däremot bör du kanske inte prova på hundspann, för du kommer med största sannorlikhet att älska det och få jobba på din snöskräck, men lugn, det kommer också att gå bra. Men skyll dig själv om du står där med 8 jyckar sen och kom ihåg att jag varnade dig!