I morgon börjar äventyret. Utbildningen som ska ge mig det jag behöver för att kunna tjänstgöra i Afghanistan under vintern. Ni förstår, jag ska åka på mission. Min första. Och jag är förväntansfull. Rädd. Spänd. Nervös. Glad. Upprymd. Peppad. Och ledsen.
Är du vapenonanist kan du lika gärna sluta läsa nu. Jag tjänstgör i en funktion som inte är särskilt glamourös. Det är inte mig man kallar på när kulorna viner i luften. Fronten är inte mitt hem och de flesta dagar och nätter kommer jag att tillbringa i de stålcontainrar som blir min arbetsplats och mitt hem. Visst kommer jag att berätta om min vardag. Annars förlorar bloggen sitt syfte. Men fokus ligger inte på att berätta om rödpunktsiktet håller i en sandstorm eller hur man bäst modifierar sin stridsväst. Gillar du sådant rekommenderar jag Black Hawk Down, Generation Kill eller någon annan amerikansk produktion.
Det här är en blogg om allt det där andra som händer när man är borta. Om tankarna. Känslorna. Relationerna.
Jag har en sambo, förstår ni. En sambo som inte alls vill att jag ska åka. Som inte alls vill att jag ska vara borta i flera månader. Som inte alls vill att jag ska riskera mitt liv i en konflikt som inte berör vårt dagliga liv. Det är för hennes skull jag startar bloggen. Hennes och alla andra som stannar kvar. För samtidigt som vi åker för att förhoppningsvis göra något för andra människor väljer vi ju att lämna de vi älskar här hemma. Och det är dessa personer som drar det tunga lasset. De ska möta vardagen utan oss vid sin sida samtidigt som räkningar ska betalas, lägenheter renoveras, jobb ska bytas och så vidare.
Det är vad den här bloggen kommer att handla om. Hur får man två så skilda världar att mötas? Hur håller man kärleken vid liv när man inte kan ses dagligen? Hur hittar man styrkan att fortsätta kämpa? Kanske kan vår resa hjälpa någon annan i samma situation. Eller kasta nytt ljus över tankar som du därute har haft. Kanske läser du mina inlägg som ren underhållning. Det går bra det också.
Jag vill avsluta med att säga att det här inte är en blogg driven av Försvarsmakten. Det är en personlig blogg som drivs av mig som privatperson. Alla åsikter och idéer jag presenteras är mina egna och ska inte ses som ett uttalande av en representant för Försvarsmakten. Vissa detaljer kommer jag att ändra av säkerhetsskäl. Det kan hända att jag inte berättar om saker i den kronologiska ordning de sker. Jag ber er ha överseende med detta.
Är ni fortfarande med mig så här långt? Bra. Spänn hjälmen för nu åker vi.
/M
Kommentarer är stängda.