Eftersom jag skriver mina inlägg kvällstid är det lätt att få en bild av mig som extremt positiv till allting vi gör i Försvarsmakten. För att balansera ut den bilden av mig själv känner jag att jag borde testa att blogga på morgonen. De första timmarna av dagen spyr jag nämligen galla över Försvaret så fort jag får en chans. Att gå upp svintidigt dag ut och dag in, att ta på sig uniformen, att tillbringa en dag med att fästa fickor på en stridsväst… det finns mycket att klaga på. Om jag bara orkade slå på datorn på morgonen skulle ni förmodligen få en helt annan bild av hur jag känner för jobbet…
Men det som är så spännande är att när jag kommer hem och summerar dagen är jag nästan alltid glad. För jag lär mig så mycket. Hänger med så sköna människor. Får höra intressanta berättelser. Idag har jag till exempel lärt mig att byta däck på en Galt. Det väger 182 kilo så jag var naturligtvis inte ensam om det, men det var ändå en lärorik upplevelse. Det är just de där sakerna, att lära sig små eller stora praktiska saker för att någon kan det och gärna vill dela med sig av kunskapen, som är så fascinerande. Jag tar tacksamt emot kunskap av mer praktiskt lagda människor och hoppas i gengäld kunna bidra med exempelvis mina populärkulturella kunskaper, min fantastiska humor och min omdömeslöshet som tyvärr är ovanlig i det militära. Med det menar jag inte att jag är en fara för mina kollegor, bara att jag är Försvarsmaktens svar på en fri radikal. Utan någon som tänjer på gränserna finns det ingen som heller definierar gränserna och prövar var de går. Jag fyller alltså en extremt viktig funktion i systemet. Det är i alla fall så jag väljer att se på saken.
För övrigt fick jag min stridsväst färdigkittad efter gud vet hur många timmar framför tv:n. Första gången jag får ihop en sådan som inte får mig att se ut som en luffare med hamsterkomplex…
Kommentarer